Min Bröllopsbild Av An Gee Chan

Min Bröllopsbild Av An Gee Chan

av -
548
Yves Och Jag I St. Tropez 13 år sen

annons:

Ben Jones har varit en viktig person i mitt konstliv här i London. Han har en otroligt chosefri attityd till konsten. Det viktiga är att fråga rätt frågor. Det viktiga är att associera fritt och modigt. Det viktiga är att dyka rätt ner i konsten och dess kölvatten. Priser och status är inte lika viktigt.

När jag började gå på Bens Konstrundor var han anställd av Serpentine Gallery. Vi var ett gäng på kanske 20 kvinnor som träffades varje Onsdag för att besöka konstnärer och gallerier. En av anledningarna till att vi ansågs vara lite viktiga och speciella var att gruppen hette ” The Collectors Circle”. De flesta som var med här samlade på konst. När vi steg in i ett galleri så fanns det stora chanser att någon i gruppen skulle smyga fram till Galleristen på slutet och viska lite fram och tillbaka och det betydde oftast att dom initierade ett köp. Detta hände i och för sig inte speciellt ofta. Antingen var konsten alldeles för dyr för att köpa snabbt och förhastat eller så var konstnären för okänd och då vågade man inte heller köpa.

När vi en Onsdag klev in på ”TinType Contemporary” hände någonting speciellt. Det var ett litet galleri som sköttes av två äldre damer. Vi hade varit där många gånger förut. Denna gång hade dom en utställning med An Gee Chan ( född 1987 i Hong Kong). Det fanns typ 10 tavlor på väggarna. Ben drog in oss i sin värld i vanlig ordning. Det betyder att han berättar om konstnären, tekniken och tematiken. Sen  börja han associera och sätta verken i relation till andra verk och andra konstnärer.  Just dessa bilder kan man  titta på som Polaroidbilder där  vardagliga händelser, situationer och moment   ” fotograferas” med minnet och sen återskapar hon dom på duk.

An Gee Chan depicts the fleeting scenes we pass in everyday life, the dark episodes of our dreams, comic vignettes and sudden defining moments of happiness.”

IMG_8871.JPG

 

När det gäller konst  tycker jag nästan att det är mer intressant att ställa frågor än att få svar på dom. Vad fick henne att göra ansiktena tomma? Varför är atmosfären blå,  kall och kal? Undra om hon är gift eller om hon har upplevt ett trauma i samband med något bröllop?  Hennes kille kanske gjorde slut ? Det ser väldigt naivt ut , många skulle säga att det är en  : #DetSkulleJuEttBarnKunnatMåla  tavla.  Men jag blir så trött på denna tjatiga, otroligt lata gamla fras…..

Det spelar ingen jävla roll om ett barn skulle ha kunnat måla samma tavla. Det är oväsentligt. Den här tavlan har  An Gee målat och då går vi in i hennes värld.  Vi tittar in i hennes liv och försöker fundera på vad hon kände. Sen behöver vi absolut inte tycka om det vi ser.  Vi kan konstatera att det är skit och att det ser ut som en barnteckning men vi måste  väl ändå ge henne en chans, även om det bara är 2 minuter.

Asså nu snackar jag generellt , detta gäller konst och konstnärer över lag…..

Vad hände sen ? Jo som sagt, det fanns kanske 10 tavlor och vi var typ 15 personer som kom in i galleriet. Efter presentationen blev det plötsligt kaos för alla gick fram till galleristen och ville köpa. An Gee hade lyckats tala till oss alla. Vi träffade henne någonstans i våra minnen, i våra tankar och funderingar ( Hon var alltså inte där på riktigt). Tavlorna var inte speciellt dyra och  dom var inte speciellt stora ( vilket så klart spelade in i våra snabba beslut som resulterade i denna köphysteri).

Jag vet precis varför jag köpte min tavla. Det ligger en lång historia bakom det beslutet / som jag drar lite kort …..

Jag och Yves träffades på Snärkes Nation i Uppsala. Han var en Erasmus Student från Solvey Universitetet i Bryssel och jag pluggade Musikvetenskap. Om vi säger så här; jag hade två killar samtidigt just under denna tid ( en i USA och en i Uppsala) men när Yves frågade om jag var i ett förhållande svarade jag direkt NEJ, utan att tveka. Hur fasen kunde jag veta att han var den rätta? Jag tror att jag använde mig av samma verktyg ( känslor) som jag använde när jag spelade Chopin eller som jag använder när jag tittar på Konst. Jag kör på en sorts  djurisk magkänsla. Den är ofta så stark att jag struntar i att ifrågasätta den. Jag litar helt enkelt på min magkänsla eftersom den är resultatet av alla intryck  jag haft i hela mitt liv och den vill mig väl …..

Nu har Yves och jag varit i hop i 21 år och vi har 3 barn. Jag är dock totalt ointresserad av att gifta mig. Yves har accepterad detta och det är inte något som vi tänker på. Detta passar oss. Men när jag såg den här lite sorgliga bilden på dessa dussin människor som sitter där framför fotografen med en gammal blomkruka tänkte jag lite humoristiskt att tavlan får representera mitt och Yves  bröllop( det där som jag slapp)  någonstans i sagornas värld …

Liknande artiklar

1137

565

annons:

Inga kommentarer

Lämna en kommentar