Jag älskar att få kritik…Gör du det också?

Jag älskar att få kritik…Gör du det också?

av -
706

Jag får frågan ofta vart kommer du i från? Svaret brukar bli samma alltid, nämligen inte helt otippat: från Sverige. Dock har jag ju polska föräldrar, men jag är uppvuxen mesta dels i Sverige. Jag föddes i Sverige.  Jag har ju även bott i 2 år i Polen (mellan jag var 10-12 år gammal), ett par månader i Usa och i Tjeckien nu över 3 år.

Det här med att höra hemma och tillhörighet…Jag känner mig otroligt anpassningsbar med tanke på de länder och kulturer jag bott och bemött. Dessa erfarenheter har berikat mig enormt.

När jag var liten så minns jag att jag blev kallad ”polack” i skolan när någon ville retas med mig, sedan flyttade jag till Polen när jag var tio år och blev kallad ”svensk”, så på något sätt har det alltid varit svårt att säga var är jag i från eller vad jag känner mig som, känner jag mig polsk eller svensk? Lite förvirrande faktiskt, för jag har aldrig riktigt känt mig hemma i varken Sverige eller Polen eller någonstans för den delen i heller. Det är en skrämmande och samtidigt otrolig frihetskänsla på en och samma gång.

En av de första gångerna som jag minns att jag upptäckte att jag inte riktigt var som andra svensk barn var när jag var liten och någon frågade mig: Är du bra på fotboll? Mitt svar alltid: Ja, jag är väldigt bra! Det där svaret var inte riktigt accepterat i det svenska samhälle av både mina kompisar, men även av deras föräldrar. Inte kunde hon väl säga rakt upp och ner att hon är bra på något? Det gör vi ju inte i ”lilla landet lagom”.

”Inte kunde hon väl säga rakt upp och ner att hon är bra på något? Det gör vi ju inte i ”lilla landet lagom”.”

 

Ett mera klassikt och accepterat svar vore från ett svenskt uppfostrat barn skulle mera vara: ”Ja, sådär eller jag vet inte”, samtidigt som man rådnande och vrider på sig lite osäkert och ser sig omkring lite obekvämt.

Jag är dock uppfostrad på ett annat sätt och kanske det beror på min polska påbrå, men det beror mest också på mina underbara föräldrar som alltid lärt oss alla barn att våga stå upp för sig själv och att man skall våga säga vad man är bra och samtidigt kunna öppet erkänna det man är mindre bra på.

Jag har blivit kritiserad från tidigt ålder, det började med att jag som 3-åring stod framför spegeln med läppstiftet jag kommit åt i mammas väska, mimandes till Carolas fångad av en stormvind och med drömmen om att bli sångerska. Den drömmen spolierades snabbt av min mamma som sa: ”Kära Natalia, ingen i vår familj har en sångröst och inte du i heller, du kommer aldrig bli sångerska…”Man kan ju tycka att det är hårt mot ett litet barn, å andra sidan så har det format mig till att våga stå upp för det jag varit bra på och också varit mottagit för kritik och även vågat säga att detta till exempel är jag inte bra på.

Jag tycker detta jag blivit uppfostrad på har varit väldigt stöttande och förberedande på hur livet är, lite som en”förskola” till det som vi kallar livet. Dagligen möts vi av kritik, jag som mottagare har största ansvaret för hur jag tar denna kritik och hur jag jobbar med detta.  Många gånger skyller man över ansvaret på den som gav kritiken, vilket jag tycker är fel i många lägen.

”DU är föraren i ditt liv och du väljer hur du tar det och om du tar det!”

Jag bestämmer hur jag tar kritiken och jag bestämmer faktiskt hur jag kan vända den till något positivt.  Jag älskar att få kritik och ser det som något utvecklande och utmanande. Konstigt nog så står de människorna mig närmst som faktiskt kritiserar mig mest. De som vågar att vara nej-sägare och inte bara hålla med alltid som många andra gör. Livet blir så mycket roligare med er nej-sägare som jag har i mitt liv! Tänk om alla jämt höll med allt jag sa och gjorde, så ointressant livet vore då och då jag skulle ju stagnera i min utveckling, eller i alla fall utvecklas tusen gånger långsammare och få uppleva så mycket mindre.  Jag tar helt den ”skiten” som är konstruktiv och befogad, resterande jag inte anser vara berättigad kritik tar jag med en klackspark och vänder andra kinden till.

Så nästa gång idag , imorgon eller nästa vecka, på jobbet, i skolan eller när pojkvännen kritiserar dig, så se till att de detta på det andra sättet och se till att göra något bra utav kritiken istället för att slösa tid och energi bitterhet eller ilska över den!

 

 

Natalia Folbrycht
Svensk-polska, bosatt i underbara Prag. Jag drivs av utmaningar & galna upptåg. Händer det inget, så ser jag till att det gör det! Före detta Elitfotbollspelare som alltid haft ett intresse för att göra affärer & upptäcka världen!

Liknande artiklar

1426

678

annons:

Inga kommentarer

Lämna en kommentar