Taggar Inlägg med taggar "Lisson Gallery"

Lisson Gallery

av -
928
Jag I Paris

Jag har en återkommande fundering som jag jobbar på och leker med. Mitt ”Karlssons Klister” ,  Konsten.  Hur viktig är den och framförallt varför är den viktig?  Vad gör den i mitt liv?

” Diskussionerna var det väsentliga för oss. Det var en mental överlevnadsfråga, förståelsen av vem man skapade för och vilka möjligheter som fanns för att kunna försörja sig på ett konstnärligt yrke. Att värdesättas var viktigt. Att man sågs av någon eller några. Därför var denna grupp så viktig som bollplank. Ingen konstnär, det må vara målare, författare, musiker, dansare skapar för sig själv eller för skrivbordslådan. Det är en dialog man är ute efter och till det krävs ett möte.”

Min idol Gunilla Palmstierna Weiss skrev detta i sin biografi ” Minnets Spelplats”.  Hon berättar om de möten som skedde, ofta hemma hos henne på 60 talet. Middagar med författare och konstnärer där  just samtalet  (kommunikationen) var en extremt viktig del i deras skapande. Att bära på en känsla, en tanke, en ide och viljan att förmedla den till omvärlden. Att jobba på ett verk ( tavla, bok, komposition, koreografi) där man sliter som ett djur för att hitta det rätta ” språket” som man hoppas att folk kommer att förstå.

Kommunikation är en drivande kraft som tillåter tankar att mötas. Att få titta in i någon annans värld en stund är ett fantastiskt privilegium. Samtidigt  får  man en chans att ” lufta” sina egna tankar och testa hur de står sig. Man blir sedd och bekräftad och det ger en känsla av hopp och relevans. Hopp om att man inte är oväsentlig i denna stora värld utan  åtminstone relevant i den krets man rör sig. Kommunikation kan finnas i en blick, en ton, en rörelse,  en mening eller en bild.

 Jag är nödvändig för att Du ska kunna föra en dialog och Du är nödvändig för Mig alltså är Vi viktiga för varandra. Ibland uppstår kärlek i allt detta och det är en fin känsla.

Detta betyder inte att kommunikation är lätt. Absolut inte.

I helgen var jag på ett ” Samtal med konstnär Seminarium”  på Lisson Galleriet.  Jonathan Monk (som jag redan har nämnt i ett tidigare inlägg) skulle prata om sin konst.  Han började med att säga att han inte hade förberett sig alls. ” I dont really know what I am going to talk about today”. Sen  började han visa sina Instagrambilder med projector på väggen. Som när man sitter med ett fotoalbum och visar kompisar bilder från en semester. Bild för bild. Först blev jag lite irriterad. Jag hade förväntat mig att han skulle öppna en speciell dörr som var privat och bara för just oss som hade masat oss dit på lördagsmorgonen i kylan.

Efter 15 bilder började jag bli lite trött. Jag satt fortfarande och väntade på det som jag trodde han skulle prata om och lyssnade inte på det som Jonathan faktiskt sa. Långsamt slappnade jag av och tog in dom små skämten och dom hemsnickrade tankarna. Försiktigt tog jag av mig mina pretentiösa glasögon som jag hade satt på mig när jag gick hemifrån och malligt ropade till Yves: ” Jag ska gå på en konstföreläsning” . Plötsligt insåg jag att Jonathan genom att visa sina InstaBilder och berätta om var, när och varför han lagt upp dom,  satt med kaffekannan i högsta hugg och bjöd mig på sju sorters kakor i sitt jävla kök!! Mer intimt än så kunde det inte bli.

 Jag gillade hans värld till slut. Jag vill inte  köpa hans konst, men jag gillar hans tankar och funderingar för dom fick mig att tänka nya tankar. Han puffade till mig lite. Framåt. Och jag vill jättegärna framåt.

Jag bestämde mig för att få till en dialog och fråga en fråga. När jag fick mikrofonen i handen började mitt hjärta dunka och mina öron blev röda och heta och  alla mina sinnen stod på helspänn. Jag blev så jävla nervös! Det satt kanske 40 personer i salen och de flesta var lite äldre,  konstkännare och kritiker.

Jonathan samlar ju ofta på gamla saker som han använder i sin konst ( kökshanddukar, brev, kort etc) som han sen” ramar in ” på sitt personliga sätt och jag ville veta om det kom från en ”nyfiken humoristisk” eller en ”nostalgisk melankolisk” ådra.

 Jag frågade frågan på ett lite underfundigt sätt och hela rummet skrattade. Jag tror att jag typ kallade honom för ”Phsyco”!! Det låter kanske konstigt  och töntigt men jag var så glad att jag hade en fråga att ställa och att jag vågade ställa frågan. Han tittade mig i ögonen, funderade i några minuter och svarade. Tydligen tänker han på livets förgänglighet när han samlar på kökshanddukar.

Där och då såg vi varandra jag och Jonathan.  Jag såg honom. Han såg mig.

Vi var plötsligt bekräftade.

Det gjorde mig glad.

Karlsons Klister

Konst

av -
805
Jonathan Monk, " Site/Specific/Pallet/Rock

Att titta på konst är inte som att lära sig cykla. Det är inte ” for life” . Även om du  har tittat på konst hundratals gånger och kanske fattat 90 % så kan det mycket väl hända att du står där en dag och fattar INGENTING. Det är frustrerande men också fascinerande. Det är som en ouppnåelig kille som du är kär i, även fast han flirtar med dig och kanske kysser dig ibland kan du aldrig riktigt vara säker på att han är kär i dig. Men du ger inte upp för du gillar utmaningen och du hoppas in i det sista på att han ska ringa.

För att göra det enklare för mig när jag tittar på ett konstverk, frågar jag mig själv tre frågor:

Vad är det ?  Vad ser det ut som? Vad är det gjort av? Hur är de tillverkat? Storlek, Material, Presentation? 

Vad betyder det ?    Vad vill konstnären säga med just detta verk? Om du hittar en förklaring försök visa på var i verket man kan utläsa detta.

Har detta verk en värdslig betydelse ? Vad tillför detta verk mänskligheten ?  Bär den  överhuvudtaget någon vikt ? Gör som engelsmännen och ställ frågan ; ” So What  ? ” 

Jag var på ett föredrag anordnat av ”The Lisson Gallery” och innan det började hann jag se deras utställning. Konstären var Jonathan Monk. Född 1969 i Leicester. Han har ställt ut på många viktiga museum  och Biennaler och har en bra karriär som typ går stadigt uppåt.

På en vägg hängde 46 kökshanddukar med kalendrar. Vanliga fina, gamla, allmogen kökshanddukar. Dom var ihopsydda till en stor väggtavla. Jag kommer ihåg att min mormor brukade hänga upp sådana i skafferiet. Jag började tänka på Mormor Ella och Småland och Grönskåra och somrarna då jag snodde Gurkmeja  från skafferiet för att laga soppor med, i lekstugan. Jag tänkte på skogen och den lilla sjön runt lekstugan och min morbror Leif. Sist vi satt där i somras kunde han inte prata längre utan skrev ner det han ville säga på små papperslappar som sen flög bort med vinden och Tinnie sprang runt och försökte samla ihop Leifs utspridda ord …sen dog Leif,  i ALS. Konstig sjukdom. Han som älskade att prata.

Men det kan ju inte ha varit detta Jonathan tänkte på när han gjorde konstverket.

Titeln är : ”My Life Within the Lives of Others” och varje handdukskalender representerar varje år och därmed varje dag i Jonathan Monks liv ” …this collection of calendar tea towels visually displays all the days I have been alive- from February 4th 1969 until today July 3rd 2014- from then until now. The pieces becomes a large back-drop, painting or banner that appears in flux- to be continued….”. Livet som går vidare…….

Nästa verk stod utomhus på en liten innegård. Visuellt vackra, färgglada skulpturer. Jag kom att tänka på Tinnies teckningar precis när hon började hålla i en penna och hon bara kunde rita krokiga streck i glada färger. Dessa leksaksliknande krumelurer liknade dessa streck fast  i 3D.  En var blå, en röd, en gul, en vit och en svart . Fem stycken stod där och kramades i kylan. Titel: ” Incomplete Open Paperclip” . Det var alltså super size Gem som var ”öppnade”.

Här ”pratar ” Monk med Sol LeWitt ( 1928-2007) en amerikansk konstnär som ofta beskrivs som ”Conceptual Minimalist”. Sol var intresserad av form. Tex formerna på en kub som varieras och ifrågasätts. Man vrider och vänder och repeterar och separerar. Det minimalistiska resultatet speglar inte denna labyrint av frågeställningar.

Monk är inte rädd för att erkänna att han använder sig av redan existerande föremål eller redan befintliga konstverk/ideer och gör om dom och presenterar dem i slutändan som sina egna verk. På engelska heter det ” Reappropriation” eller Återtagande på svenska. För några år sedan var det  super inne att köra med fenomenet  och konstnärer tog helt enkelt grejer, konstverk, ideer eller gammalt skräp och genom att göra om lite och lägga sin egen prägel på det ” Återtog” rätten från orginal versionerna. Jag har lite svårt att gilla det. Det känns lite som en uteliggare som rotar i Containern. Eller att man är lat och återanvänder.  Sen tänker jag att det kanske är tvärtom, det kanske är ännu svårare att titta på något som redan finns och ge det ny mening.

Hursomhelst Monk verkar ha roligt med att fråga nya frågor och ”möblera om”. Han ifrågasätter myten om Originalitet och nyskapande. Han har inget problem med att titta på sig själv med samma ironiska ögon  samtidigt som han alltid bibehåller respekten för sina kollegor.

Avslutningsvis vill jag bara berätta om verket ” Site/Specific/Pallet/Rock”.  Inte ens under pistolhot hade jag kunnat förklara detta verk. Du ser 7 stycken  vita pedistaler. På 6 av dom står stora aluminium lådor,  vissa med stenar och  en tom. Jag tänker så det knakar. Fattar ingenting.

Läser i pressmeddelandet (fritt överatt av mig): ”…detta är en monumental installation med 7 minimalistiska strukturer som står på specialkonstruerade plattformar. Lådorna innehåller stenar från olika delar av världen, närmare bestämt 7 platser. Platser där den politiska situationen är orolig. Libanon, Jordanien, Egypten, Saudi Arabien, Israel, Palestina och Syrien. Alla  har fått en specifik färg med symboliskt värde. Bara lådan från Syrien är tom på stenar, som en reflektion på att det är näst intill omöjligt att ta sig in i landet. En låda fattas helt och hållet. Pedistalen står tom, den representerar Palestina, och påminner om landets situation när det kommer till dess (Icke) erkännande ,internationellt.

Huruvida jag blev klokare eller inte, efter denna utställning,  vette fan. Jag fick känslomässiga minnesbilder, jag fick roliga tankegångar. Jag tänkte på hur pass mycket av essensen av ett konstverk som faktiskt finns någon annan stans är på själva galleri golvet. Kostverken gror i Jonathans huvud och utvecklas till historier som sen föds och växer upp till konstverk som vi ser i galleriet. Det är som att titta på ett isberg, där man beundrar den vackra glansiga toppen men inte ser eller inte tänker på  att det finns så mycket mer.  För mig är gallerirundor helt enkelt Yoga för järnan och det känns fint när man svettas helt nya tankar.

IMG_9027.JPG

IMG_9026.JPG

IMG_9026-1.JPG

IMG_9027-1.JPG

Våra Bloggare

0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
Evelina Palmer
134 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
Martina Domonkos-Klemmer
64 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER
0 INLÄGG0 KOMMENTARER

Följ oss

260GillaGilla
214FöljareFölj

Senaste inlägg

2074
Du som följde min blogg här på Magasinet Kvinna och undrat vart jag tog vägen, kan följa min nya blogg på topphälsa.se Vi ses...

Pin It on Pinterest