Margarita drinkar och flygande Asiatiskor

Margarita drinkar och flygande Asiatiskor

av -
874
Konstnärinnan Debora Delmar, Jag, Daniela Yves och Audrey

Jag vet inte om det är många som väljer att ställa till kalas i just Januari för att det är så kallt och deppigt  eller om det är jag som har tackat ja till väldigt mycket, men ut gås det. Jag har Konst evenemang varje dag i två veckor framöver.

”Patron of the Arts” är på svenska någonting i stil med Sponsor/Främjare. Man stödjer en organisation ekonomiskt och rent praktiskt. Jag stödjer CAS ( Contemporary Art Society) och MAO ( Modern Art Oxford) .

Som tack  för vårt stöd anordnade MAO en konstkväll i tisdags. Vi var vi hembjudna till storsamlaren Catherine Petitgas. Hennes grej är Latinamerikansk konst och hennes hem är alldeles fullt med tavlor och skulpturer. Vi fick snittar och champagne och alla pussade varandra gott nytt 2015 eftersom vi inte hade setts på länge. Jag har hängt med ett tag men blir alltid lika förvånad och glad när jag märker att jag känner så många konstgalningar i London. Här finns alla möjliga typer.

Till exempel Loreen en lång frånskild judinna i 55 års åldern som har sagt rent ut att hon går på MAO events istället för att hänga på Match.com. Hon vill bara hitta en karl!

Audrey är snart 80 år, en välbärgad och väldigt intressant dam som har levt i hela världen. Jag kan se i hennes ögon att hon fortfarande känner sig som en livlig 20 åring men att hon samtidigt kämpar mot en kropp som blir olydigare för var dag.  Audrey kom fram och frågade vad det var för gott i hennes glas då hon aldrig hade smakat det förut. Yves förklarade tålmodigt att det var Tequila, Cointreau, lime och citron juice och drinken heter Margarita. Hon joddlade glatt att hon hade druckit 4 stycken!!

Paul Smith är 3 meter lång och har precis skrivit en bok om hur den Engelska Adeln jagar ( skjuter djur). Olga en vacker tjej från Moskva som har startat eget och en 20 tal andra  karaktärer som hade samlats i Catherines vardagsrum. Vi skulle lyssna på Debora Delmar en 28 årig konstnärinna från Mexico som ska ha sin första riktigt stora utställning på just MAO. Det är stort! Hon var jättesöt och bra på att prata. Väldigt viktigt att  kunna prata !!! Hennes resa gick från Mexico där hon målade med traditionell pensel innan intågandet av Internet och datorer och Facebook.  Hon var  ganska avskärmad från konstvärlden  fram tills hon kom in på Konstskolan ”Visual Art” i New York. Då exploderade hennes värld. Hon upptäckte Duchamp och sen var det liksom kört för penseln. Hennes konst handlar om varumärken, det samtida konsumtionssamhället, Marknadsföring, inredning, trender och livsstil. URL och IRL ( Universal Resource Locator som används i Webb adresser och In Real Life, livet självt)   Hon gick från en liten förort till världen på ett klick och hennes glädje över detta bubblar över i kreativa krafter.

Vi satt där som förhäxade och lyssnade på Debora då  vi plötsligt hörde en enorm duns. Eller det var flera konstiga dunsar efter varann. Alla , precis alla ryggade till och tittade ut i trappavsatsen utanför vardagsrummet. Där låg Anna. Anna är en spröd asiatisk dam. Hon är liten och finlemmad,  tystlåten och ljuvlig och tassar mest fram i livet med en viskning. Alltid perfekt klädd och väldigt belevad och artig. Man tänker  liksom lite  porslin när man ser henne.

Anna hade stått och tittat på en tavla tio trappsteg upp och snubblat och sen flugit ner för trappan med två Saltomortal och landat framför oss alla andra. Hennes ansikte, hennes uttryck där och då slår alla Bacon tavlor! ”Mortified” som det heter på engelska.

Oh vad jag tyckte synd om henne.

Jag hämtade mig dock och hade ett super trevligt samtal med Debora och vi är nu Instagram Kompisar.

Jag heter Wannabemartina på Instagram och Debora Delmar heter supdd

IMG_0090.JPG

Martina Domonkos-Klemmer
När man har bott i många länder och lärt sig lika många språk, när man har kompisar utspridda över världen, mamma och pappa i Småland, en bror i Stockholm och en syrra i Paris , då kan livet lätt bli lite splittrat . Konsten blev min Kompis och min räddning i detta kaos. Jag använder den som Karlssons Klister för att få ihop alla bitarna. Det kanske blir mitt livs mästerverk ? Skriver från Londons Notting Hill där jag bor med min Yves och våra 3 barn.

Liknande artiklar

1436

annons:

Inga kommentarer

Lämna en kommentar