Modiga Kvinnor

Modiga Kvinnor

av -
620
Agnes Martin

annons:

Första gången jag såg en tavla av Agnes Martin fick jag gå närmare för att se vad det var jag tittade på. Svaga, ömtåliga linjer i ljust, ljust rosa och blått och gult. Vagt och skiftande. Dallrande och upprepande. Dessa linjer hade bestämt sig för att finnas till. Envist återkom dom och retade gallfeber på mig. Det provocerade mig att det såg så enkelt ut. Någonstans vill jag att en konstnär ska göra något som jag själv inte kan göra. En konstnär ska vara modig och kanske galen, gränslös och helst skicklig.

  Ju mer jag såg hennes verk desto mer började jag tycka om hennes fina ”trasmattor”, ”tapeter”, ”köksdukar”, ”klänningar” . Hennes tavlor påminde mig om trygghet  och lugn. Hennes horisontella och vertikala trådar tog mig till ett  ställe som var snällt och ljust där det luktade lavendel. Allt var rent och oskyldigt och enkelt.

Det visade sig att Agnes liv var allt annat än enkelt.

Agnes föddes i Saskatchewan, Canada 1912. Hon flyttade till USA på 30-talet och gick på konstskola. Hennes tavlor var till en början figurativa men hon verkade inte nöjd. Hon såg konstnären Mark Rothkos tavlor, han målade med stora  mörka färgblock som hummade och  brummade i sin enkelhet, utan figurativa element, och hon sa : ”He reached zero so that nothing could stand in the way of truth”. Det var den enkla sanningen som  Agnes var ute efter och plötsligt kände hon sig befriad. Hennes konst letade efter en stämning och efter en kärna av det lugn som vi alla bär djupt inom oss.

Hon började intressera sig för Taoism och Zen Buddism och den spirituella världen gav henne nog det lugn som hon var i stort behov av eftersom det visade sig att hon led av Schizofreni, hade psykoser och hörde röster. Agnes hade även insett att hon var homosexuell. Hon bodde i New Mexico i hela sitt liv. Hon vände hela världen ryggen och levde mer eller mindre i ensamhet. Hon läste inte en tidning på 50 år och hade ingen TV.

 Det var alltså inte en lugn, mild dam som satt i en solig studio och målade pastellrutiga konstverk. Det var en mentalsjuk, spirituell, intelligent,  lesbisk kvinna som försökte få bukt med kaoset genom att finna tystnaden i sina tavlor.

Hon hade en vän som kom på besök en dag och hade med sig sitt barnbarn. Den lilla flickan hittade en ros och kom fram till Agnes och gav henne blomman ” Visst är den vacker ” utbrast det lilla barnet. Agnes tog rosen och gömde den bakom ryggen och frågade flickan; ” Är den fortfarande vacker?”

When I think of art I think of beauty. Beauty is the mystery of life. It is not int the eye it is in the mind”

Nu älskar jag Agnes Martin. Hon valde att vara ärlig mot sig själv. Hon valde ett  liv som passade henne, så gott det gick och så gott hon kunde. Okonventionellt och modigt! Hon stod på sig och struntade  högaktningsfullt i vad folk tyckte.

Idag  tillhör hon  en av världens dyraste kvinnliga konstnärer. Jag hoppas att hon sitter och tittar ner från sina randiga moln och  inser hur otroligt  uppskattad hon är. Jag var på hennes fantastiska retrospektiv utställning på Tate Modern i tisdags och den pågår just nu i London.

Apropå modig, så har mina vänner Annika Jankell och Samantha Coard en underbar  Podcast som man kan lyssna på (Expressen) och i sommar är dom ute i landet för att hitta ” Sveriges Modigaste Kvinna”. Man får skriva in till Jankellcoard@gmail.com och nominera någon som man tycker har gjort någonting modigt. Mod är precis som dom säger i Nyhetsmorgon, när man gör något som man är rädd för eller något som är svårt. Man struntar i den lilla musen som darrar inombords och låter istället den stora, självklara elefanten ta det  första steget och sen följer dom andra 3 benen bara med. Medan ni nominerar era väninnor, systrar och mammor till detta viktiga initiativ av Jankell&Coard så ska jag lyfta fram modiga fantastiska kvinnor från konstvärlden.

För mer bilder besök mitt Instagram där jag heter WANNABEMARTINA

 

Liknande artiklar

annons:

Inga kommentarer

Lämna en kommentar