Att stå vid sidan av en missbrukare

Att stå vid sidan av en missbrukare

av -
1105

annons:

Vi lever i en ytlig värld där pengar spelar en stor roll och jag är själv en del av utav denna. Pengar ger frihet och öppnar upp möjligheter. Det debatteras ofta om pengar ger lycka? Jag kan känna att ja till en stor del så ger pengar lycka i form av att man slipper tänka på att räkningar behöver betalas, man kan klicka hem en resa eller ett fint plagg utan att tänka eller om bilen eller tvättmaskinen går i sönder så gör det inget liksom.

För andra som ej har så mycket pengar skapas en vardaglig stress och de måste tänka sig både en och två gånger om hur de lägger upp sin ekonomi.

I den ytliga värld vi lever i så kan jag se en viss skillnad mellan Sverige och då speciellt Stockholm och t ex andra länder i Europa jag tillbringar tid i. I Stockholm är det viktigt att allting skall vara rätt, det kan vara allt från rätt jeansmärke till vart man bor och vad man jobbar med. Framgång mäts i pengar eller i kändiskap till exempel.  Jag ställer mig också frågan när jag är i Stockholm och sitter på middagar hur har folk råd med allting?

Allting då menar jag en lägenhet på Östermalms gärna är över 70 m2 och när man pratar lägenheter så kan svaret på frågan vad letar ni efter för lägenhet? ”Vi letar efter över 10-miljoners klassen” kan svaret vara. Så om man fortsätter temet ”allting” så kommer man till semestrar en obligatorisk vinterskidsemester i Europas Alper och sedan så klart sommaren gärna på Rivieran kanske och se minst en solsemester i något exotiskt land innan eller efter jul för att överleva den långa svenska vintern. Där emellan så tillkommer några weekends i Europas storstäder som ett självklart komplement under årets gång.

Att ha rätt klocka är också en värdemätare så klart i denna ytliga värld. Bil kommer lite längre ner, då många i Stockholms innerstad ej har bil alls pga av praktiska skäl så som parkringsmöjligheter.

I Stockholm så är det dyrt att leva, ibland skojar jag och mina vänner om priserna för i Prag kostar allting samma som i Sverige, dock att jag betalar i Tjeckisk valuta dvs ca 1/3 av priset. Så för att kunna leva ett liv på goda krogar, och festa på inneställena och ha snygga kläder eller en ”rätt” klocka och klocka så behövs det resurser.

Ofta när jag tillbringat en helg just i Stockholm så reser jag tillbaka till Prag med en lättand över att åka ifrån ytlighetens hets. Och jag funderar alltid på samma sak, kan verkligen alla leva upp till denna höga standarden och i så fall hur gör de? Vad ligger en medellön på liksom?

Senaste året har jag varit ganska mycket i Stockholm och upptäckt på att det faktiskt finns en osynlig segregation i den övre klassen. De finns ett par grupper också här alltså. Jag har upptäckt 4 grupper:

1. De finns faktiskt de som har ärvt pengar och förvaltat dessa genom att köpa bostad tidigt och sedan gjort bra affärer på detta. Det är bara att gratulera dessa personer, för att de hade förmånen till ett arv, men även att använda det på rätt sätt utan att få hybris.

2. De finns de som har jobbat själva och de har också satsat sina pengar i bostadsköp i ett tidigt stadie. Samma sak här, jag älskar att se människor som skapar och jobbar hårt och belönar sig själva, samtidigt som att de står stadigt med båda fötterna på jorden och planerar framtiden efter sina tillgångar och möjligheter.

3. Sedan finns de som är ganska coola och vågar erkänna att jag har inte råd med en 70-kvadratare på Östermalm. Dessa människorna försöker inte ens spela teater och hänga med i hetsen. Ett exempel är på en kompis till mig som är väldigt duktig på vad hon arbetar inom, men ganska nyligen sade hon rätt ut på en middag att hon kollade på en lägenhet i förorten istället för innerstan, då hon känner att hon får mycket mera för pengrna än inne i stan. Jag tyckte hon var så cool som sade detta och vågade att stå för detta trots att mestadels av människorna aldrig skulle kunna tänka sig göra det samma som hon gjorde och sa. Jag beundrar modet av att lägga sig platt utan att skämmas. Man är liksom proud av vad man har och gör det bästa utav detta, så smart!

4. Sedan har vi de som jag har identifierat som bluffar. En bluff lever i en liten ovårdad andrahandslägenhet gärna nära Östermalm, för att ha nära till det ”ytliga barerna/resturangerna”. Där kan bluffen får sin instant boost genom ytliga vänner som bara utnyttjar situationen av bluffens dåliga välbefinnande. Bluffen spelar teater för sin omgivning att han är välbärgad och drar gärna skämt om ”fattiglappar” som kanske bor på en sämre adress än bluffen själv. Det bluffen förtränger att de kanske köpt sin lägenhet i alla fall, medans bluffen kör på i andrahandstänket och betalar överpris för sin lägenhet. En bluff lever i nuet och har ej förmåga att planera något framåt. Dessa personerna lever över sina tillgångar och lånar pengar när slutet av månaden kryper på. En bluff får oftast sin kick av att vara ute på häftigaste inneställen, inte för att den vill utan för att känna gemenskapenen (som är en enda stor falskhet). Ibland kanske personen i fråga inte ens vill gå ut men det förväntas av honom att han gör det och att han stänger uteställen och ramlar in 5.50 a.m i sin stökiga lya och sover bort ruset tills klockan ringer igen för att gå upp till nästa Bloddy Marry.  En bluff skulle aldrig kunna erkänna och säga, nej tyvärr jag har inte råd…En bluff lånar hellre av en kompis för att hänga med på årliga golfresan eller Svensexan utomlands som han inte har råd med. Spiralen tar aldrig slut och mönstret fortsätter månad in och månad ut. Bluffens största rädsla är att någon i dennes omgivning skulle få reda på att han/hon lever utöver sina tillgångar, då spricker hela bubblan. Bluffen måste kolla sog om axeln flera gånger om dagen och vill gärna inte släppa in någon in på livet, för att de riskerar ju att avslöjas då.

Jag känner personer i alla kategorierna ovan, de jag beundrar mest är kanske grupp 1-2, då det är lätt att få hybris när man får mycket pengar. Finns otaliga exempel på detta. Det är en konst att hantera detta, ofta är de personerna som uppväxta med pengar de som klarar hantera denna situationen bäst. Deras showoff begär är inte så stort och de vill bara leva ett bekvämt liv. Grupp 3 är lätt de som är coolast, de är vad de är och varken mera eller mindre. De gör vad som passar just deras ekonomi utan att tänka på att de blir dömda efter detta.

”Sedan har vi bluffarna, som jag tycker synd om. De lägger så mycket kraft på att passa in och bli accepterade för att de är osäkra på hur det skall agera och vara. De tror att de är mindre värda för att de har mindre. De måste hävda sig med att beställa in massa shots till alla runt omkring dem på innestället, för att de tror att de vinner acceptans på detta sättet. Sedan att de inte har till mat resten av månaden, det problemet skjuter de på och förtränger. De har skulderna upp över öronen för att försöka hålla uppe ett ekonomiskt tempo som de ej har råd med.”

Sedan har vi bluffarna, som jag tycker synd om. De lägger så mycket kraft på att passa in och bli accepterade för att de är osäkra på hur det skall agera och vara. De tror att de är mindre värda för att de har mindre. De måste hävda sig med att beställa in massa shots till alla runt omkring dem på innestället, för att de tror att de vinner acceptans på detta sättet. Sedan att de inte har till mat resten av månaden, det problemet skjuter de på och förtränger. De har skulderna upp över öronen för att försöka hålla uppe ett ekonomiskt tempo som de ej har råd med. Deras trygghet är vad folk runt omkring tycker om dem, de undviker allt vad problem är, de har svårt att få saker gjort, ljuger konstant och söker bekräftelse genom att ljuga för att passa in i en värld där de egentligen skulle kunna passa in i och vara accepterades för den de är om de inte ljög sig till en status. Jag har sett detta på nära håll och det är ett missbruk de lever i, jag har även försökt att hjälpa personer som lever i en bluff, men det gick inte. För detta är ett beroende precis som vilket annat drog, alkohol eller sex missbruk t ex. Och om denna personen själv inte vill komma ur, så kan du som närstående kämpa, men det leder igen vart. Det gör ont att stå vid sidan av och se på hur en människa förstör för sig skälv, för sina nära och kära. Mest gör det ont att se att det finns en potential och kapacitet som slösas bort, allt detta för att tillhöra och passa in. Det värsta är att jag klandrade mig själv över att jag inte klarade att vinna kampen och hjälpa personen ur, jag tror det är vanligt. Speciellt som jag är en vinnare och fighter och att misslyckas med detta kändes som en stor förlust.

Det som händer oftast någon gång är att bubblan spricker för den som är inne i missbruket, ofta tar det lång tid kanske, för vissa håller den faktiskt hela livet dvs de lever hela sitt liv genom en lögn för sig själv och andra. Att ta sig ut ett beroende är otroligt svårt, det krävs en vilja av stål och självinsikt. Det är både svårt att leva och att acceptera sin närståendes missbruk och bereoende. Ständiga löften som bryts och hoppet om att en dag skall den närstående bli sluta ljuga och välja tillbaka sig själv och de som bryr sig om den. Missbruk leder ofta till mycket bråk och problem, en stor nackdel till att leva med någon med missbruk är att de oftast förändrar sitt beteende för stunden genom en lögn och som anhörig så vill man tro på dem. Jag kände mig vilseledd och manipulerad många gånger.

Jag läste att ett medberoende som en kombination av falskt hopp och bristande självkänsla. Ett kortfattat sätt att beskriva det är att erfarenheter från när man var mindre, leder till att man intensivt hoppas att partnern ska ändra sig, och samtidigt finns det en röst i huvudet som säger att man inte förtjänar mer än detta som man lever med just nu. Den sistnämnda rösten tillhör den dåliga självkänslan.

Det falska hoppet driver en att gång på gång förlåta, och till att göra stora ansträngningar för att förändra och övertyga den man lever med. Men faktum är att som anhörig har man två val. Jag kunde blundat för sanningen och bara kört på eller så kunde jag ta tag i problemet och verkligen ställa krav på bluffen att ge upp, för att försöka komma till ett bättre liv utan missbruk. Jag valde den sistnämnda som ledde idag till att jag är inte är medberoende, men förlorade en fin person i min närhet som jag litade på väldigt mycket och tyckte om. Jag var villig att göra allting för att hjälpa personen, men det räckte inte, för denna själv ville fortsätta ett liv i bluff och lögner.

Jag lider av att se personer i sitt beroende och att se att de tackar nej till hjälp att ta sig ur, jag lider av att se många anhöriga av att vara medberonde. Det som räknas är att våga ta tag i problemet och öppna ögonen på bluffen. Sedan kan man inte göra så mycket mera än så. För att det skall fungera så behöver bluffen ge upp sin fasad och vilja förändra sitt liv.

Till er som läser det här, skulle så gärna vilja höra era reflextioner, historier ang detta ämnet! Jag tror att det är vanligare än vi tror och att många av oss känner skam och uppgivenhet av att stå vid sidan en missbrukare och också att vi inte lyckades att ta dem ur sitt beroende. Dela gärna med er era av er glädje eller sorg i detta ämnet.

Liknande artiklar

annons:

Inga kommentarer

Lämna en kommentar