Titta på tystnaden och lyssna på det sköra livet

Titta på tystnaden och lyssna på det sköra livet

av -
560
Berlinde de Bruyckere

På Torsdagar är det Ben Jones dag och förra veckan tog han oss till 4 olika utställningar. Den första var på Marlborough Contemporary med Joao Onofre. Onofre är född i Lissabon 1976 ( Fan,  känner mig så gammal – han är Sjuttiosexa !!!!) och jag läser på pressmeddelandet att han hänger på de absolut rätta ställena. Alltså nu snackar jag inte Cafe Opera och Berns utan Centre Pompidou och Palais de Tokyo.

Vi fick se en kort film där Joao har inspirerats av John Cages ” Silent Work 4’33” . Detta verk komponerade Cage 1952 för orkester. Instruktionerna på notpapperet lyder ” TACIT” vilket betyder TYSTNAD. Uruppförandet var på riktigt och musikerna  tog fram instrumenten och satt sedan tysta i 4 minuter och 33 sekunder. Man hörde ju mest folk som andades och hostade och lite bilar utanför. Jag kommer ihåg att jag faktiskt köpte den på LP när jag pluggade Musikvetenskap och bodde i Uppsala. Redan runt 1940 ” Preparerade” Cage pianon genom att lägga saker inuti pianot för att experimentera med ljudet, och detta blev lite av en grej som Cage var känd för. Onofre gick steget längre och bjöd in den världsberömda pianisten Joao Aboim som skulle utföra ”Silent Work 4’33. Han började genom att preparera pianot med tändvätska och tuttade på. Sen satt han  stilla i 4 minuter och 33 sekunder medan pianot brann för fullt och han fick typ springa därifrån i sista sekunden.

På Hauser &Wirth ställde dom ut Berlinde de Bruyckere. Jag har älskat henne sen länge. Det är blodiga, beniga skulpturer som ser ut som resterna från ett slakthus. Hon arbetar med träd, kvistar och grenar som hon täcker med vax och färgar så att det ser ut som riktiga kadaver. Ofta lindar hon in de beniga köttstyckena i filtar, som små spädbarn. Jag förstår inte riktigt varför jag älskar hennes verk. När jag står bredvid dessa benkotor blir jag lite ledsen och skör. Tänker på livets förgänglighet och krig och koncentrationsläger samtidigt som det är vackert och rosa och enkelt och rent. Tittade på ett Youtube klipp med en intervju med Berlinde och hon var  inte som jag hade tänkt mig. Här satt en präktig, kortklippt, ”Duktig Petra” som pratade med monoton röst och stark tysk brytning. Hon berättade om sin pappa som var slaktare och att hon var ett ensamt barn på internat. Hon sa ordet ” Fragil” kanske 13 gånger. Hon Ser själv en skörhet i verken men med det inte sagt att dom är svaga.  Det finns ett urkraft och ett stark liv i skulpturerna, ett liv som representeras av trädet och skyddas av vaxet. Men det var fint att se att Berlinde var enkel, typ vanlig. Man ska bli förvånad ibland. Hon är säkert som sina köttstycken rå och blodig inuti medan utsidan är rosa och ren och  med denna kombination lyckas hon skapa någonting makabert vackert.

Joao Onofre
Joao Onofre
Martina Domonkos-Klemmer
När man har bott i många länder och lärt sig lika många språk, när man har kompisar utspridda över världen, mamma och pappa i Småland, en bror i Stockholm och en syrra i Paris , då kan livet lätt bli lite splittrat . Konsten blev min Kompis och min räddning i detta kaos. Jag använder den som Karlssons Klister för att få ihop alla bitarna. Det kanske blir mitt livs mästerverk ? Skriver från Londons Notting Hill där jag bor med min Yves och våra 3 barn.

Liknande artiklar

922

1356

annons:

Inga kommentarer

Lämna en kommentar