Min Kamp mot Konsten

Min Kamp mot Konsten

av -
429
Konsten i Livet

annons:

En konstnär. Mager, fattig och eländig. Han sitter i en vindsvåning i Paris och trycker ut den sista lilla färgen ur en tub. Han är övertygad om  att livets mening är att skapa, och det är bara världen som inte har fattat att han är en fantastisk talang. Han sveper ett glas rödtjut och gottar sig i  sin misär.

I många år har jag irritera mig på Konst i allmänhet och Konstnärer i synnerhet. Det pretentiösa draget  hos konstnären störde mig mest. Dom trodde sig vara lite djupare, lite svårare, lite mer komplicerade och speciella än alla andra. Deras kreativa själ var i ett ständigt behov av att skapa. Det hela handlade om Liv och död. Och dom var ju så missförstådda!!

Min far är konstnär. Han är främst författare men också Bild Konstnär och Musiker. Jag har vuxit upp bland konstnärer. De flesta var etablerade och erkända. Deras barn gick i samma klass som jag. Ofta var det sena nätter och djupa samtal med vin och salta pinnar hemma hos oss. Vi hade ingen telefon så folk bara dök upp, vilket gjorde min Svenska fina mamma lite irriterad.  Det var utställningar och författarkvällar då vi barn somnade på stolar. Konst blev vardagsmat och därmed ointressant. Jag ville ha Kaviar, ostron  och populärkultur …

När jag blev äldre och vi flyttade till Uppsala försökte mamma och pappa dra med mig på   Galleri  promenader, då vi skulle besöka de fåtal gallerier som fanns i centrum. Jag minns bara ” Galleri Dombron”, det låg vackert vid Fyrisån bredvid det vita huset som Fanny och Alexander bodde i med deras mor och den hemska styvfadern. Dessa promenader var ett lidande för mig. Jag var ung och rastlös. Jag kom sällan ända fram. Jag träffade en massa kompisar på vägen och stannade for att prata. Mina föräldrar hann gå hela rundan och var på väg tillbaka när dom träffade mig halvvägs framför Ofvandahls Konditori.

Det tog många år innan jag fattade att konst inte är en separat grej som tillhör bara konstnärerna eller en liten grupp initierade intellektuella. Det ska inte vara svårt . Det ska inte vara främmande. Konst är inte någonting som är instängt och upphängt i små gallerier.

Konst är det där bubblande livet, promenaden mot Uppsala centrum och en kväll med salta pinnar.

 

 

Martina Domonkos-Klemmer
När man har bott i många länder och lärt sig lika många språk, när man har kompisar utspridda över världen, mamma och pappa i Småland, en bror i Stockholm och en syrra i Paris , då kan livet lätt bli lite splittrat . Konsten blev min Kompis och min räddning i detta kaos. Jag använder den som Karlssons Klister för att få ihop alla bitarna. Det kanske blir mitt livs mästerverk ? Skriver från Londons Notting Hill där jag bor med min Yves och våra 3 barn.

Liknande artiklar

722

1128

annons:

Inga kommentarer

Lämna en kommentar