Gallerist – Javisst! ( Den fortsatta kampen mot konsten)

Gallerist – Javisst! ( Den fortsatta kampen mot konsten)

av -
572

Det finns många anledningar till att Konsten har blivit mer och mer populär. Det är inte längre bara svinrika konstsamlare, intellektuella och konstkritiker som bryr sig om konst. Det är ok att vara ” vanlig” och gilla konst.

Idag är många av oss välutbildade och har utvecklat en aptit för lite mer komplicerade kulturella företeelser. Konst kräver att vi tänker till lite och det i sin tur känns kittlande och ger intellektuell stimulans.

Vi läser mycket mindre än vad vi brukade. Internet, TV och Youtube är våra nya vänner och vår läskunnighet har övergått till ” Synkunnighet”.  I och med detta ger just konsten en större njutning för våra ögon.

Världen har krympt och allting är ett ”klick” bort. Globaliseringen har gjort att allt är tillgängligt på ett helt nytt sätt. Det finns inga gränser. Konsten kan föra en dialog som ordbaserad kommunikation inte kan göra.

Konstvärlden fick plötsligt kändisar som var lika stora som pop stjärnor. Brad Pitt köpte Banksy och Damian Hirst gjorde en Döskalle med bara diamanter som alla pratade om. Det blev lite status att säga att man samlar på konst, framförallt om man var ung. Att åka till ” Art Basel ( konstmässa) i Miami var ett tecken på att man var framgångsrik och cool men dock inte ytlig.

1994 flyttade jag till London. Min kille Yves ( som sen blev pappa till mina 3 barn) hade fått jobb på Goldman Sachs, en stor internationell bank. Vi umgicks med bankfolk och gick på middagar där man diskuterade adresser , bilar, restauranger, semestrar, kläder och hotel. Det mesta handlade om pengar, pengar och framförallt pengar.

På den tiden hade vi bara min pappas tavlor på väggarna och gick aldrig på gallerier eller konstutställningar. Sen flyttade vi till Paris. Jag lagade mat, åt ostar, drack vin, lärde mig franska och födde en son , Noah. Min franska väninna hade ett galleri  ( Enviedart) och hon bjöd ofta på vernissage. Jag gick därför att jag tyckte det var roligt att träffa folk, klä upp mig och dricka champagne.

Vi flyttade tillbaka till London efter 5 år. Barnen började skolan och jag hade långa, tomma dagar framför mig. Min franska väninna Kati frågade om jag hade lust att bli gallerist. Hon ville öppna Enviedart i London och behövde en investerare och någon med kontakter.  Jag bestämde mig att detta var nog en lycklig slump och slog upp dörrarna till ”Enviedart London” en solig dag i September.

Långsamt hade konsten nästlat sig in i mitt liv igen. Nu var jag fast. Jag var tvungen att prata med konstnärer varje dag. Diskutera konst med kunder och förklara tavlorna till kritiker.

Som tur var anordnade jag en herrans massa vernissager så att jag skulle få in min dos av fart och flärd, vänner och champagne! Allt för att överleva!

Liknande artiklar

913

1349

annons:

Inga kommentarer

Lämna en kommentar