Börjar bli trött på Lars Lerin

Börjar bli trött på Lars Lerin

av -
1127

Jag är kvar i Småland och snön har bakat in mig på alla sätt och vis. Jag förstår långsamt att jag inte är bra på att leva ute i skogen utan folk och stress och intryck.  När det är tyst och lugnt stannar allt av hos mig. Jag kan laga mat och prata och kramas och ta en  promenad men tankarna får för mycket plats och flyger alltför fritt och jag kan inte hålla fast vid en enda liten fundering….

I London är allting så maxat att man måste avskärma och selektera och välja och strukturera och förminska och fokusera för att i slutändan få till en personlig dagordning. Alla dessa val definierar mitt jag och kanterna på min  siluett är mycket skarpare i London  än vad  de  är här i Grönskåra.

Någon som är precis tvärtemot är Lars Lerin. Han klarar inte av att leva sitt liv om han inte får ha naturen och tystnaden runt omkring sig.

Tittade på intervjun  ” Min Sanning- Lars Lerin”  på SVT . Jag tycker om Lars. Jag tycker om Lars’s  tavlor och har lyssnat på ganska många intervjuer med honom. Vid det här laget tycker jag att det är lite tjatigt att höra om hans missbruk och hur hans mamma försökte få honom att sluta leka med dockor och hur han träffade Junior och hur katten Luther är hans bästa kompis.

Jag skulle vilja höra mer om hans tankar om Konst. Vem tittar han på ? Vem är hans favoritkonstnär? Vad är viktigt i konsten och varför är en konstnär viktig i ett samhälle ? Vad kan konsten göra för individen eller gruppen? Hans syn på forskningen om sambandet mellan psykisk ohälsa och kreativitet.  Måleriet som terapi eller räddare i nöden. Lite andra infallsvinklar. Kanske en konstvetare skulle kunna göra nästa intervju .  Lars Lerin är ju ändå en av våra stora svenska KONSTnärer! ! Låt hans katt vara och låt honom svettas i Brasilien med Junior ifred.  Behandla honom med lite mer respekt. Fokusera mer på  hans konstnärskap, han är faktiskt mer än en folkkär gammal homosexuell överlevare.

IMG_9903.JPG

Martina Domonkos-Klemmer
När man har bott i många länder och lärt sig lika många språk, när man har kompisar utspridda över världen, mamma och pappa i Småland, en bror i Stockholm och en syrra i Paris , då kan livet lätt bli lite splittrat . Konsten blev min Kompis och min räddning i detta kaos. Jag använder den som Karlssons Klister för att få ihop alla bitarna. Det kanske blir mitt livs mästerverk ? Skriver från Londons Notting Hill där jag bor med min Yves och våra 3 barn.

Liknande artiklar

930

1365

annons:

Inga kommentarer

Lämna en kommentar