Alvaro fick mig att gråta

Alvaro fick mig att gråta

av -
713
Tinnie gråter

annons:

Jag satt och pratade gråt med Alvaro från Mexico på Delfina Foundation Lunchen. Alvaro är en ung kille som har hittat en röd tråd  i sitt liv och han håller i den krampaktigt medan han vill fresta andra att greppa samma tråd….

Jag frågade vad han håller på med och han trasslade in sig i ” Konstjargong” med komplicerade haranger om sitt skapande. Jag förstår att man som (ung) konstnär ibland känner att man måste förklara och på så sätt berättiga sin roll. Jag ville rädda honom innan det var för sent och jag hade stämplat honom som pretentiös så jag bad honom helt enkelt beskriva ett av sina verk.  Han kallar sig själv ” Performance” konstnär och det kan ju betyda precis vad som helst!

Jag ska nu beskriva hans konstverk som om jag hade en kamera i pannan och ni liksom hänger med när  jag går in i det museum där hans verk huserar.

Det är lite varmt och klibbig i Museet när jag stiger in. Jag tittar runt och ser ett typiskt rum i ett museum med tavlor på väggarna och en vakt på en stol i ett hörn. Jag går runt och plötsligt hör jag någon som snyftar. Det låter som att någon gråter. Mycket riktigt det visar sig att just säkerhetsvakten, den gamla damen i hörnet sitter och gråter. Jag blir lite nyfiken, illa till mods. Jag känner mig även lite exalterad så där som man känner när någon annan har det svårt och man står utanför och känner en krypande glädje över att man själv har det bra. En lite jobbig tabukänsla som jag ofta har. Jag ser att folk tittar och ser förvirrade ut. Ska man hjälpa till? En äldre man går fram om frågar om hon vill ha ett glas vatten.

Jag går in i nästa rum och tittar runt och det ser ganska likadant ut. Men denna gång är det en ung kille som är säkerhetsvakt  i hörnet. Efter en stund ser jag att också han gråter, en mer hjärtskärande tyst gråt. Folk runt omkring blir bestörta av att se denna unga man så förtvivlad och vissa går fram och frågar om allt står rätt till.

Jag börjar misstänka att detta är en ”uttänkt tanke” som manifesterar sig, eller är det en slump att båda dessa vakter gråter på samma dag? Jag kommer att tänka på när jag bodde i Jugoslavien och President TIto dog. Alla i hela landet grät. Hundar, katter, barn och gamla grät. Jag minns dagen efter när jag stod i  skolkön på morgonen och tittade förundrat på denna tävling om vem som var ledsnast. Jag var lite för Svenska för att känna tillräckligt  mycket sorg för att vinna.

När jag kommer in i tredje rummet och denna gång en ung tjej som är säkerhetsvakt också gråter känner jag mig lite lurad och irriterad. Jag inser ju att det måste vara ett konstprojekt och tittar mig omkring för att se om det finns kameror som har filmat alla oss får som har gått runt bland dessa gråtande skådespelare/vakter.

Sen tänker jag ett varv till och inser att det inte alls behöver vara  konstigt att dessa människor som ju är på riktigt faktiskt hade någon anledning att gråta på riktigt. Gudarna ska veta att det finns tillräckligt med sorg i världen som man skulle kunna gråta över.”

Detta var min lille bordsherre Alvaros konstverk. När han hade berättat klart var jag tvungen att snyta mig och torka mina tårar…

Det kallar jag ett lyckat konstverk!!

 IMG_3527För några år sen åkte jag tillbaka till min gamla skola ” Sonja Marinkovic”  i Jugoslavien och fann en oas av anledningar till att gråta. Kunde inte sluta.

Martina Domonkos-Klemmer
När man har bott i många länder och lärt sig lika många språk, när man har kompisar utspridda över världen, mamma och pappa i Småland, en bror i Stockholm och en syrra i Paris , då kan livet lätt bli lite splittrat . Konsten blev min Kompis och min räddning i detta kaos. Jag använder den som Karlssons Klister för att få ihop alla bitarna. Det kanske blir mitt livs mästerverk ? Skriver från Londons Notting Hill där jag bor med min Yves och våra 3 barn.

Liknande artiklar

722

1127

annons:

Inga kommentarer

Lämna en kommentar