annons:

Hon är redan ett känt ansikte på den franska teaterscenen. Nu är hon aktuell med storfilmen ”Gentlemen som fått filmbranschen på fall. Ruth Vega Fernandez är namnet på allas läppar.

Text Caroline Thörnholm

Foto Nadja Hallström, Julien Torres och Louise Enhörning

Maud (Ruth Vega Fernandez) in Gentlemen. Photo credit Nadja Hallström. G9A0210
Bilder från filmen ”Gentlemen”, regisserad av Mikael Marcimain.

En äldre herre i basker spelar dragspel på Biblioteksgatan. Gatumusikanter för mig till Paris gator, nu är det i stället Ruth Vega Fernandez som kommit till mina. Ruth är inte främmande när det kommer till resande, sedan barnsben har hon åkt mellan Sverige och Spanien för att dela tiden mellan föräldrarna, alltid med stopp i Paris – staden som är hennes hem sedan 20 år.

Taxibilen står utanför hotellet tio minuter före avtalad tid – Ruths vagabondliv har gjort henne punktlig. I restaurangen sorlar söndagsgäster, så vi frågar om det går att beställa mat till rummet. Servitören nickar. När Ruth säger sitt rumsnummer och namn tittar han upp. Inte för att hon är aktuell iGentlemen”, en av de mest påkostade filmerna i svensk filmhistoria – utan för att han har samma härkomst. Han svarar på spanska och Ruth skrattar varmt och tackar. På rummet slår jag mig ner på sängen, innan jag hinner öppna munnen knackar det på dörren. ”Rumsservice”, säger en pojkaktig stämma. Jag gör ett försök till.

Henry Morgan (David Dencik) and Maud (Ruth Vega Fernandez) in Gentlemen. Photo credit Nadja Hallström. G9A0404
Bilder från filmen ”Gentlemen”, regisserad av Mikael Marcimain.

Berätta om ditt första minne av film.

– Min pappa var en riktig cineast, och många av hans vänner jobbade på Hagabion i Göteborg så vi var ofta där. När jag var fem år visade de ett Chaplin-retrospektiv. Jag skrattade, grät och tyckte att det var helt fantastiskt.

Chaplin blev din barnvakt?

– Haha, ja. Jag har aldrig tänkt på det så.

Du reste mycket mellan Sverige och Spanien. Hur ser du på rotlösheten?

– Många som reser skapar ofta ett eget rum som man kan bära med sig. Du behöver någonting som är stabilt för att kontexten förändras hela tiden. För mig blev det rummet biosalongen. Jag gick på bio var jag än var.

Platsen skiftade från bohemkvarter i Göteborg till diplomatskola i Paris. Hur upplevde du kontrasten?

– Det var tufft. Alla skulle komma in på Harvard och Oxford,  så jag blev van att jobba hårt. Vi gick upp sju, la oss vid ett och pluggade hela dagen. Alla barn pratade tre, fyra språk och reste mycket. Men det var inte många som skulle bli skådespelare. De flesta blev diplomater eller advokater. Jag gick ut med 5,0 så mina lärare var inte glada över att jag valde teater.

Jag beundrar och uppskattar hantverksskickligheten
och kreativiteten bakom coture.

Det svenska hittar ändå Ruth i Frankrike, med pjäser av både Strindberg och Bergman. Efter två år med ”Fadren” i Paris börjar hon turnera med ”Scener ur ett äktenskapi januari. Debuten på den svenska bioduken kom inte förrän 2007 med ”Upp till kamp. Efter följde stora produktioner som ”Call Girl” och nu ”Gentlemen”. Samtliga med en stark röd tråd – kritikerrosade regissören Mikael Marcimain.

Hur träffades ni?

– Jag sa upp mig i Frankrike och åkte till Stockholm. Hade aldrig jobbat i Sverige och kände ingen men skickade brev till ett tjugotal castare och presenterade mig själv, en svarade och ville ta en kaffe. Hon visade sig vara agent, och någon vecka senare skickades jag för att provfilma till ”Upp till kamp” och fick rollen. Det gick väldigt snabbt.

Marcimains framgångsformel går i Wes Anderson-stuk, där han återkommande använder samma ensemble. På frågan om hur de samarbetar ihop svarar Ruth:

– När vi går in i ett projekt ger vi allt för det vi ska åstadkomma. Jag snålar inte med mig själv, det gör ingen som jobbar med Micke.

Ruth Vega Fernandez. Photo Julien Torres. DF5E0310
”När vi går in i ett projekt ger vi allt.”

Inte heller gjorde filmbolaget det som byggde upp ett 1970-talets Hornsgatan i Litauen för att spela in filmen och den kommande tv-serien som släpps i fyra delar nästa år. Men vi lämnar filmen för att prata om att vara kvinna.

Du var en pojkflicka när du var liten. Hur såg du på femininitet?

– Jag tänkte nog att man var pojke tills man blev kvinna. Jag gick omkring i brallor och klädde mig som en 30-talsgubbe med basker. När jag blev stor skulle jag se ut som Lauren Bacall, ha klackar och pennkjolar men jag behövde vänta, få pondus och leva lite. Det var nog när jag flyttade till Paris och var 17 år som det började.

Du blev kvinna i Paris, alltså?

– Haha, ja lite så var det. Jag hade slutat dansa balett professionellt året innan också, vilket gjorde att kroppen förändrades, precis som min självbild.

Du har en tjusning för kläder. Var kommer det ifrån?

– Från mitt konstintresse. Jag beundrar hantverksskickligheten och kreativiteten bakom couture. Det är en ynnest att få bära det på röda mattan.

Ruth VVega Fernandez är ett känt ansikte på den franska teaterscenen och kan nu även lägga skådespelerska för vita duken till sitt cv.
Ruth Vega Fernandez är ett känt ansikte på den franska teaterscenen och kan nu även lägga skådespelerska för vita duken till sitt cv.

Ralph Lauren och Cartier är märken du bär på röda mattan. Hur har du fått den relationen till modebranschen?

– Jag började läsa böcker om mode när jag var liten och älskade kostymhistoria. Jag tror de uppskattar att man har kunskap och respekt för det de håller på med. Sedan tycker de kanske att jag har en look som är lite ”gammal glamour”.

Du fick pris för Bäst klädda kvinna på Elle-galan förra året. Ser du dig själv som en stilikon?

– Nej, inte alls. Det är klart att jag älskar glamorösa och extravaganta kläder, men när man är skådis och spelar en massa roller vill man bara vara privat och funktionell. I Frankrike är jag anonym och diskret men här blir det en helt annan grej, att vara anonym i Sverige är att ha vit T-shirt och Acnejeans på sig. Det har ju inte jag.

Jag relaterar till konstnärer

vars främsta hemstad är kreativiteten.

Vad trivs du bäst i?

– Jag älskar underkläder. Jag gillar att ha diskreta ytterplagg i material som är ganska slitstarka. Men för underkläder tycker jag om det ömtåliga i spets och siden. Jag gillar kontrasten. Kläder är som prosa, de syns och är lätta att ta till sig, underkläder är mer poetiskt. Precis som parfym är det något väldigt intimt och sinnligt.

Var känner du dig hemma?

– Under min uppväxt bodde pappa länge i Spanien och mamma i Sverige så jag åkte mycket tåg, alltid med en dag i Paris. Det blev en paus mellan de olika kulturerna. Det kalla och tysta i Sverige mot det varma och högljudda i Spanien. Frankrike blev min fristad.

Och ditt självvalda hem?

– Ja, men jag behöver inte definiera mig utifrån en plats, nationalitet eller kultur. Jag relaterar mer till författare, konstnärer och filmmakare som rest mycket själva och vars främsta hemstad är kreativiteten.

Kommer kreativiteten all-tid att säga skådespelerska?

– Det hoppas jag. Det är få saker som jag tycker är så vackra som att se en 80-årig skådespelerska framför kameran eller på scen. Ingen konstnär pensionerar sig. Det är något man är, behovet av att uttrycka sig stannar alltid kvar.

Redaktion
I Magasinet KVINNA hittar du alltid flera inspirerande kvinnor som delar med sig av sin historia och sina favorittips. Kvinnor som vågat, satsat och lyckats. Magasinet KVINNA är också en härlig mix av skönhet, mode och livsstil. Vi erbjuder en till bredden fylld tidning med välskrivna och läsvärda artiklar, reportage och spännande fotojobb med allt från de senaste makeup- och modetrenderna till historierna om de ledande modehusen och starka profilerna. Vi bjuder även på en mix av lyxiga smycken och klockor. Magasinet Kvinna Grundad år 2008

annons:

Inga kommentarer

Lämna en kommentar