Till alla prestationsprincessor…

Till alla prestationsprincessor…

av -
521

annons:

Uppmärksamhet är ett intressant ämne att diskutera. Att bli uppmärksammad för något, vissa älskar det andra säger att de inte tycker om det. Jag anser att uppmärksamhet är kul och att det också kan anses som ett kvitto på att du presterat något bra eller något som någon tycker är värt att berömma eller berätta om dig eller vad du gjort.  Jag skulle definitivt ljuga och säga att jag inte njöt om det skrivs om mig i någon tidning eller om någon ger mig en komplimang för något jag gjort. Det ger mig bränsle och energi. Det ger mig styrka att vilja uppnå mera! Jag fick ett stort reportage skrivet om mig och min resa från min kära hemstad Ystad till Prag som jag bor i just nu, jag fick både första sidan och mittenuppslaget, det var välskrivet och fina bilder. Och så klart njöt jag av fotot på mina brorsbarn som stolt läste tidningen om mig. Jag tycker att man skall våga stå för om man gjort något bra och suga åt sig berömmet, likså så är jag först till att kritisera mig själv och ta åt mig kritik om jag gjort något som är dåligt.  Jaget funkar både som en piska och som en klapp på axeln i en och samma person liksom.

Jag har sedan liten hamnat i ”duktighetsfällan” och beröm/uppmärksamhet har fungerat lite som en liten morot och bevis på att man är bra på något. Tyvärr så är jag emot det här med att vara ”fröken duktig”, dock tror jag att många känner igen sig när jag skriver att det är så svårt att ta sig ur det när man väl hamnat i spiralen. Något som i mitt fall kan bli motsägelsefullt… Jag har alltid gillat att fixa och målet har alltid varit allt skall vara perfekt. Detta är en never ending story, som sen kan bli döden till slut. Jag tror att många tjejer sätter onödig press på sig själva och försöker leva upp till det omöjliga ”perfekta jaget”. Jag glömmer ofta bort att saker och ting kan inte jämt vara utförda på bästa sätt, att man inte kan lyckats med allt och att om man har skavt bort nagellacket lite på ”shelacket”, så behöver man inte springa till nagelsalongen direkt för att fixa naglarna eller vara smalast på tjejmiddagen man skall till helgen… Det är svårt och jag har kämpat med detta beteendet, så långt jag kan minnas. Det ständiga dåliga samvetet att jag inte gjorde en sak till idag, jag var inte effektiv nog, jag kunde tränat hårdare, ätit mindre sötsaker, ring en vän frågat hur den mår, filat fötterna så de är sammetslena…Men jag har kommit på att det tar aldrig slut. Det finns en bok som jag tycker är bra att läsa för att påminnas om vad man håller på med om man känner att man hamnat i duktighets spiralen. Den heter Duktighetsfällan : En överlevnadshandbok för prestationsprinsessor, skreven av Aleksander Perski och Johanna Rose. 

Jag lovar att den är värd att läsa och många känner igen sig och detta är inget man kan förändra direkt, för min del tror jag att det aldrig kommer att ske. Det är ett mönster som är invant och rotat sedan jag var liten, har alltid sett mina föräldrar ”vara duktiga” både hemma och i sitt yrke, så det har satt sig tidigt. Men jag behöver tygla beteendet både från min sida och genom att personer i min omgivning påpekar och begränsar mina krav på mig själv. Man kan få sig en tankeställare när man läser boken och känna igen sig i den i mycket. När jag läste min bloggkollegas Malin Nyléns inlägg ”Medaljens baksida” , så kände jag också igen mig i vad hon skriver…Hur mycket bör man pressa sig själv och till vilket pris?

Ett beetende är dock svårt att ändra, ett mönster som gjutit sig in i vanorna man har, jag tror första steget är till medvetenheten om att man faktiskt hamnat i fällan, nästa steg att inse att man inte kan bli perfekt och därefter försöka ändra det successivt. Sedan tror jag på att man måste försöka hitta en mening med sina prestationer utan strävan av att få beröm och att prioritera vad man tycker är viktigt för en själv och kanske tillgodose det i första hand istället för alla andra runt omkring i först hand. Jag tror att det går att undvika att hamna i fällan genom att finna balans mellan egna krav och lusten samt förmågan, istället för att söka bekräftelse genom prestationer. Men det är klart att det svårt eftersom jag oftast har enorma krav på sig sjäva och förväntningar på vad jag ska prestera. Hur som helst så är jag just nu i stadiet att jag är medveten, presterar lika hårt, men försöker få kontroll på det…

 

Ur Ystads Allehanda (min hemstad) där jag fick både första sidan och mittenuppslaget
Ur Ystads Allehanda (min hemstad) där jag fick både första sidan och mittenuppslaget

bild 3

 

Mina brorsdöttrar, mina 2 små älskade hjärtan, läser tidningen stolt, mina två största supportrar...
Mina brorsdöttrar, mina 2 små älskade hjärtan, läser tidningen stolt, mina två största supportrar…

 

Natalia Folbrycht
Svensk-polska, bosatt i underbara Prag. Jag drivs av utmaningar & galna upptåg. Händer det inget, så ser jag till att det gör det! Före detta Elitfotbollspelare som alltid haft ett intresse för att göra affärer & upptäcka världen!

annons:

Inga kommentarer

Lämna en kommentar