Författarna Inlägg avJessica Gambhira Bergström

Jessica Gambhira Bergström

Jessica Gambhira Bergström
59 INLÄGG 0 KOMMENTARER
Född i Sandviken, cyklade överallt, cyklar fortfarande! Flyttade till London efter destruktiva tonår och bandymålvaktskarriär. Stannade 12 år i Englands huvudstad och utbildade mig inom personlig träning, inredning och arkitektur, scenografi och till bildterapeut. Vann det prestigefyllda The Linbury Prize och ett kontrakt med The Royal Court Theatre och The National Theatre. Arbetade som bildterapeut inom rättpsykiatrin. Vinner tävlingen She's Got The Look och får kontrakt med KappAhl och Mikas. Öppnar cafe på Riddargatan nu i april 2015 med fokus på ekologiska råvaror. Slutar aldrig måla och ställer ut!

av -
1229

Nu har det gått många dagar och nätter sedan jag skrev sist! Sedan jag skrev ner orden i mitt huvud, stannade upp, öppnade upp och lyssnade på alla meningar, åsikter, dömanden i mitt huvud. Lika längesen som jag lyssnade på min kropp, kände efter vad den försökte kommunicera. Ett slags vakum, en slags bubbla av ständig sysselsättning, prestation, kontroll och perfektionistbeteende har tagit över mig, eller har jag tillåtit ta över mig! Jag har släppt mina gränser, släppt min vila, min omtanke, min lyhördhet för vad jag behöver. Jag har stängt av antennerna inåt, försökt fokusera utåt, med övertygelsen att slippa gå in, öppna mina dörrar och tappa kontrollen, känna efter, känna under, möta rädslorna. Jag har slutat andas, andas djupt, ner till magen och känslorna, mitt omedvetna. Jag har överlevt, jag ser, jag hör, jag gör. Jag vill, vill så mycket, men ändå vet jag inte riktigt vad jag vill? Jag vet att jag älskar, men jag är rädd att bli älskad. Jag vet att jag känner men ändå så är det enklare att inte känna. Jag vet att jag längtar, söker, finner och längtar mer. Jag vet att jag vill mer, så mycket mer och har svårt att stanna i nuet, stå stadigt på denna mark. Jag är älskad, jag har känslor, hela tiden, och jag tränar på att vara här och nu. I närvaro, öppen, utan dömanden, med kärlek.

 

Girls night out!
  
Hälsade på underbara Anna Spendrup med familj i Sörnäset en helg nu i september! El och vattenfritt men skratt, kärlek, bastu och vin värmde!:)
    
Senaste kampanjen för KappAhl
  
Underbara Sara Young fyllde år och jag fixade maten! Hemmadisco och karaokekväll!
  
Mitt älskade nystan Tarzan
  
Och Vida såklart!
  
Lagar middargar till Meghan Currie nu när hon är på besök i Stockholm i några dagar! What an amazing woman! Totally intune with her body!
  
Mer och mer nyttiga bakverk dyker upp hos oss på Lilla Ekot!
  
Rawfood catering
  
Utsikten från vår balkong ikväll:)
 

av -
834

Tänk vad sår kan väckas fort, vad en mening, en bild, ett sms, ett möte kan öppna såren inom oss, få oss att agera utifrån våra sår och tappa oss själva. Hur vi går in i våra trygga gamla mönster snabbt för att slippa möta våra rädslor och bryta våra mönster. Hur jag kan välja att agera utifrån mina rädslor eller välja att vara sårbar och nyfiken istället. För det är det jag gör hela tiden, väljer, gör valet att fortsätta vara rädd, och tro att jag är trygg. Eller välja att vara öppen, sårbar och möta mina rädslor. Mötet med mina rädslor gör mig ju rädd, räddare och osäkrare än att stanna i det jag vet. Och ändå vet jag att när jag är öppen, sårbar och ärlig med mig själv så blir allt så mycket enklare, lättare och ganska självklart på nåt sätt. Åh vad jag vill vara omtyckt, jag vill vara älskad, jag vill vara hjälpsam, nyfiken, duktig, superduktig faktiskt, jag vill vara god, jag vill vara stöttande, inspirerande, kärleksfull, öppen och sårbar och ärlig och social, intressant, spännande, mystisk, lugn, hjälpsam, energigivande, kreativ, inkännande!!!!ja herregud vad jag vill!!! Jag vill veta, jag vill ha svar, jag vill känna mig lugn, trygg och älskad, stark och visa mig sårbar, visa mitt hjärta. Bor verkligen alla dessa ideer i min kropp, har de ett hem där på riktigt? Eller är det påhittade små vitgråa lätta, svävande moln i mitt sinne? Svävandes fram och tillbaka, i mitt huvud utan någon som helst connection med mitt inre, min kropp och själ? Är dessa ideer ens jag? Människor i mitt liv kommer in och påminner mig, utmanar mig, frustrerar mig, gör mig faktiskt riktigt irriterad ibland och oerhört tacksam och fylld av kärlek! Att tillhöra gruppen, vara en del av något, känna sig sedd, hörd och accepterad. Så viktigt att få känna att jag är en del av en grupp, inte bli utesluten, inte vara älskad, omtyckt och den oerhörda smärtan att inse att jag faktiskt inte är en del av den gruppen, inte älskad av den gruppen, inte omtyckt och utesluten av den gruppen. Och att i all den smärtan inte gå i försvar, avspegla gruppen och agera utifrån min rädsla utan stå kvar i min sanning, min sårbarhet och fortsätta känna kärleken till mig själv! Det är att möta mina rädslor! Och det är att älska utan förväntningar och krav! Det är frihet, för mig!

 

Massa kvinnlig energi och massa skratt i lördags när vi dinerade på Papas och tog en svängom i Stockholms nattliv!
  
Plåtade för KappAhl och deras Hampton republic serie! vi var i Göteborg och regnet öste ner, så vi var tvungna att improvisera inomhus istället! alltid så roligt på plåtningarna!
  
Saknar stugan och längtar tills nästa visit!
  
Livsnjutaren Tarzan filosoferar ensam på bryggan!
  
hade redaktörerna från Blogozine på besök på Lilla Ekot en kväll. bjöd på lite smått och nyttigt!
  
   

av -
851

Musik, ett glas rött, myskläderna på i soffan , Tarzan sovandes på min mage och Vida bredvid men ändå ett stort nej, nej till att skriva, hitta orden för hur jag mår, var jag är, orden som beskriver var jag är, hur jag mår och vad jag känner. Att dessa ord, som på något sätt klargör för mig, vad som just nu känns så starkt i mitt liv. Hur dessa ord sätter ribban, markerar, förverkligar, det som jag så lätt kan trycka undan med tystnaden, med icke fokus, med flykt och med stress. För stress kan jag känna, lätt ta till för att slippa stanna i nuet, i här och nu och i upplevandet och tacksamheten. Med stress kan jag fly, kan jag slippa fokusera, slippa känna och slippa uppleva. Att ta till stress är en utmärkt ritual, tradition för att slippa vara vaken, öppen och sårbar. Stress får mig att stänga av, inte känna, bli frustrerad, irriterad, ofokuserad och frånvarande. Jag känner hur min energi hålls inne, stängd och omsluten av mitt behov att prestera. Prestera vad?! Prestera för vem?! Om jag inte är närvarande, öppen, sårbar i det jag gör, i mina relationer, vad har prestationen för mening? Vem vill jag vara och för vem vill jag vara? Tänk att innerst inne ändå, så vet jag att prestation inte har någon betydelse i mitt liv och att känna värde, känna att jag får stå, gå på denna mark denna jord är tillräckligt stort för mig. Tack för att mina 41:or får ta plats och får mig att känna marken när jag vill sväva iväg! Jag visste att det fanns en orsak till varför jag fick sådana rejäla fötter att stå på!:)

Förra helgen besökte vi Thomas och Torsti på deras lantställe på Ingarö. Fantastiskt vackert och fantastiska människor!
  
Vi åt lunch på Strömma och här betalar jag för hamnavgiften.
  
Nästan hela Strömma lunchgänget samlade!
  
Lilla Ekot har öppnat igen och här är vår veganlunch, edamamebiff med böntsatsiki
  
Tarzan är vår lille glädjefyllda livsnjutare och nu föredrar han att bädda med täcket på golvet!
    
Little Art Cakery levererar nu sina ekologiska små konstverk till Lilla Ekot!
  
Kantarelltoast a la Lilla Ekot
  
Ikväll hade vi en liten bjudning för redaktörerna på Blogozine. Vi bjöd på små smakprover och serverade en immunesystembooster att dricka gjord på vattenmelon, citron och ingefära!
 

av -
1081

Nu har det gått många dagar och veckor sedan jag satte mig ned och samlade ord och meningar att dela med mig av. Nya rutiner, nya dagar och rörelser och ett val att ta ett break från nätet, sociala medier och bara vila, reflektera, vara, närvarande, här och nu, öga mot öga, mötas och påminna mig själv om kommunikationen i mina relationer. Det är så lätt för mig att bli tyst, när orden förväntas, känslorna och att uttrycka mina känslor och tankar. Det blir som en klump, ett tryck över mitt bröst, och stumheten vinner så ofta. Men kroppen min vill, och jag vill, uttrycka och dela med mig, berätta, men när jag möts öga mot öga så stannar allt, stannar jag och orden kvar, inom mig, fastnar i halsen, i mitt bröst och mitt försvar hittar svar, i tystnad, och stannar kvar hos mig. Många dagar har gått, fina, fantastiska,  fyllda av möten, relationer, upptäckter och total förvirring. Och när jag släppt taget om prestation, förväntningar, släppt taget, om så för en stund om mitt ego, och tillåtit mitt hjärta öppna sig, utan prestation, utan förväntningar och släppt in, välkomnat kärleken i mina relationer, då har jag känt närvaro och då behöver jag inte mer! Då släpper jag taget om mina behov, mina förväntningar och tar bara emot! Tack för allt som kommer till mig! 

Backgammon spelar vi alltid på semestern! Och jag är en himlans dålig förlorare! Tur att det inte händer så ofta;)
 
Soldyrkare nummer ett!! Tack solen för värmen du ger min kropp och själ!
  
Efter solresan till Turkiet besökte vi Thomas och Torsti på Ingarö! Deras kungspudel Eros hängde med mig på bryggan och inväntade fler gäster.
 
Tarzan älskar också att vara på bryggan i vår stuga och dricka vattnet i sjön.
  
Käre bror med familj besökte oss några dagar från Amsterdam och det blev middag på balkongen!
  
Sam och Charlie åkte karuseller tillsammans på Grönan och jag vågade knappt åka Blå tåget!
  
Senaste numret av Lantliv. Är det verkligen jag? svårt att känna igen mig själv! men roligt var det!
  
    
Snart öppnar Lilla Ekot igen! Vi ser fram emot ett nytt samarbete med Little art cakery:) Ekologiskt, glutenfritt och inget vitt socker! Och superduperyummy!!
  
I helgen hade vi besök av barndoms/skolvänner och det blev picknick, vin och soool i trädgården! Några var tillräckligt galna och tog ett dopp!
 

av -
767

Min kropp och mitt huvud har svårt att samarbeta ibland, vara öppna för varandra, lyssna till varandra och synka, samarbeta, höra samman. Mitt huvud svävar så lätt iväg och bestämmer väldigt mycket av mig, mina val jag gör och de beslut jag tar. Min kropp låser sig, i tystnad, i stillhet, men mer en stillhet av förstelning än ett stilla lugn och ro. Orden i mitt huvud maler på, utan egentligen något riktigt syfte utan fyllda av en historia, av mönster och minnen och beteenden. Min kropp stannar upp, isolerar sig, slutar på något sätt att förmedla, det jag vill höra. Min kropp talar istället om för mig att min energi har lagts på förvaring, mitt försvar, mitt förvar, skyddar mot allt som kan få mig att börja känna, fysiskt känna, beröring, närhet, sårbarhet. Jag spelar död istället, som haren gör för att överleva. 

Jag är så tacksam för min kropp, och jag vill lära känna min kropp, lyssna, känna, kommunicera med min kropp, älska min kropp. Ett steg i taget, små små steg, utav lyhördhet, inkännande, beröring, öppenhet, släppa taget av rädslan, rädslan att bli invaderad och rädslan av att bli älskad.

   

Var hemma i Sandviken och barndomshemmet i helgen och rensade gamla leksaker. Samlade tydligen på katter när jag var yngre! Och helt fantastiskt att först komma ihåg dem när man såg dem! De finns där någonstans ändå, mina minnen .
  
Mamma gick upp halv fem på söndagsmorgon för att baka massa goda bakverk till Lilla Ekot. Jordgubbspaj, morotskaka, kardemummabullar och chokladbisqvier blev det! Tack mamma!
     
Imorgon har vi catering igen och det är så roligt att vara kreativ, dekorera, bjuda på nyttigt och gott och möta inspirerande människor! Tack!
  

Söndagskvällen i solen med nära kära vänner! Tack för att ni finns i mitt liv!
 

av -
726

Känner mig lite ledsen att lämna stugan idag, efter fina dagar av midsommarfirande, solsken, långt gräs, grillning, dans och närvaro av varma, fina vänner. Hundarna som springer runt i trädgården och fåglar, i luften och i sjön. Spindlar och mygg, och inga ormar!! Det är alltid jobbigt med förändring, byta miljö, byta roller, ändra rutiner, även om de varit korta och nya. Att lämna, ta avsked, är för mig svårt, känslosamt och något jag ofta försökt undvika. 

Jag sov, sov nästan hela bilresan tillbaka till Stockholm, till lägenheten, helt slut och också så skönt att låta kroppen ställa om, ställa in, för ny rytm, nya tider, ny aktivitet. Lämna de dagar som varit med glädje och tacksamhet istället för en känsla av att vilja ha, vilja mer. Det är så lätt att fastna, så lätt för mig att fastna i samma mönster, bli bekväm, känna mig trygg, och känna mig rofylld. Och denna trygghet, som kanske egentligen bara lurar mig, genom att få mig att tro att samma, rutiner, mönster, allt jag känner igen är lika med tryggt. För denna trygghet, som jag egentligen behöver och känner när den är sann, på riktigt, den tryggheten finns inom mig, var jag än är, i nya möten, i brutna mönster, när jag vågar, när jag säger hej då, när jag sätter mig i bilen och byter plats, den tryggheten, min intuition, min kropp vet, att allt jag kan göra är att öppna mitt hjärta och känna tillit.

 

En av bilderna från plåtningen för Yves Rocher i Bretagne.
  http://www.mynewsdesk.com/se/yves-rocher/pressreleases/yves-rocher-presenterar-photo-shoot-med-jessica-bergstroem-i-franska-hembyn-la-gacilly-1178544
Ganska häftigt att se sig själv på stor affisch i Valbo köpcentrum! där jag spenderat många helger under min uppväxt.
  
Midsommardukat för sillunch i glashuset.
  
Min kära exkollega Robban och hans fru Karin och deras dotter Vera firade midsommar hos oss!
    
Söndag och tillbaks i Stockholm. Imorgon är det full fart på Lilla Ekot igen och ikväll firar vi att vi tagit ett stort beslut som kommer förhoppningsvis innebära en stor förändring i vårt liv.
  
Kärlek kärlek kärlek och healing! Tack!
 

av -
804

Vet inte riktigt vad jag ska skriva? Ord ord, ord, bara ord, meningar, som inte finns i mitt huvud just nu. Efter några dagar med full ordaktivitet, påhittade meningar, påhittade sanningar, så låter jag äntligen kroppen tala, till mig. Tillåter tröttheten, tillåter tyngden av min kropp, avslappningen och släpper pressen, prestationen, och vilar, mina fötter, mina ben, mina ögon och min hjärna. Känner istället kraften som burit mig de senaste dagarna, släppa taget om mig, pierca hål på mig som om jag vore en luftfylld ballong som svävat runt och försökt haka fast vid något träd, vid någon gren, utan att bli piercad, platt, tom och falla till marken. Men idag, denna söndag, 6 dagar sedan vi öppnade cafeet, så vilar jag/vi och tillåter luften att gå ur! Storstädar, sover, trimmar Tarzan, rensar ur, sover lite till och äter lite. Vilar och rensar, för att på något sätt börja på nytt, igen, imorgon, på Lilla Ekot, med nya möten, intryck och ord.

 

Fick fantastiska blommor och gratulationer på öppningsdagen! Träffade min kusin Maria för första gången då hon kom förbi med mina favoritblommor och en härlig kram! Så glad att äntligen få träffa henne! Och så otroligt att Lilla Ekot blev mötesplatsen.
  
Sakta sakta så blir vårt lilla cafe som hemma!
  
Så tacksam över alla besök!
          
På onsdagen var jag på studentutspring! mina gamla elever som jag följt hela deras gymnasieresa tog studenten och självklart ville jag vara där och fira dem och deras resa! Världens finaste och underbaraste människor! Tack för att jag fick tillbringa så många fina stunder med er! Ni finns alltid i mitt hjärta!
  
Tarzan nytrimmad och utan tovor och dreadlocks!
  
Spenderade torsdagskvällen i humlan och fotade med en vän och fantastisk konstnär Vincent De Montleau. han har designat superfina armband bland annat! Tycker att vi konstnärer ska stötta varandra och samarbeta mer!
 

av -
949

Vill inte känna stress, vill inte vara negativ, vill inte vara frånvarande! Och när jag känner detta ”vill inte” så växer det på något sätt starkare inom mig, etsar sig fast, kliar lite extra i min kropp i mitt nervsystem. Istället för att försvinna, sväva bort och aldrig komma tillbaka. Det är som om att detta ”inte” vill påminna mig om att det inte är någon ide, att försöka så mycket, inte vilja så mycket utan att istället släppa dessa ord, släppa taget om dem, genom att acceptera dem, de finns där, i mig och min kropp och min känsliga kropp, som ryser, reagerar, vid ord, minnen, reaktioner och energier. Och detta är så bra för mig att bli medveten om, min känslighet, och min vilja att inte vilja! 

Idag öppnade vi äntligen vårt cafe, efter ångestfyllda nätter, dagar, av att prestera, klara av,  de drömmar vi har! Och fortfarande stanna i glädjen, passionen, skapandet och i närvaro. För det ska ju inte vara en prestation, att glädjas, vara närvarande, det ska ju vara att bara vara, utan stress, utan prestation och i kärlek. 

Oj vad jag kämpar i mitt huvud just nu, fajtas med mina ord, mina tankar och försöker övertala mig själv att inte känna, inte, inte, inte, när jag istället inom mig, vet, i hela min kropp att det enda jag kan göra, är att krama, busa, känna vovvarna, ta emot kramen från mina närmaste, älskade och bara njuta, tacka, ge, dela med mig och älska! 

 

I torsdags så plåtade jag för Lantliv och temat var kräftskiva! älskar kräftor och kände mig riktigt hemma i skärgårdsmiljö och ensamfest med alla kräftor bara till mig;)
  
En av bilderna från Bretagne och Yves Rochers Eco spa! Bilden är tagen av den fantastiske fotografen Lars Jansson
  
Fick lära mig att ro eka i blåsväder på Lantlivsplåtningen!
  
Lite extra ljus hjälper alltid!
  
Moa och Andreas gifte sig i lördags och vi hade äran att få närvara på denna magiskt kärleksfulla fest!
  
Råsafter och mycket sockerfritt och vetemjölsfritt på Lilla Ekot!
  
Små färgglada nyttiga smörgåsar!
 

av -
749

Helt slut! Vader, fötter, huvud som ömmar, mör i kropp och knopp! Det är så mycket att få klart till Lilla Ekots öppningsdags! Så många små detaljer, så mycket att tänka på. Som att börja om från början, när man känner att detta kommer bli svårt att genomföra, det kommer nog inte gå, hur ska detta gå? Klarar jag verkligen av det här? Hur trodde jag någonsin att jag skulle kunna göra något sådant här? För det trodde jag ju faktiskt inte, att jag någonsin skulle äga ett cafe, där jag designat det och där jag själv står i köket och skapar det jag själv äter, tycker om, tror på och det som min kropp mår bra av. Där jag hänger mina tavlor, där vi har våra hundar och där vi möter människor, varje dag, med närvaro, kärlek och med glädje. För det är just därför vi gör det här, skapar denna plats, av och med glädje, för glädje och inte pga stress, press och prestation. Det kommer nog ta lite tid, särskilt nu i början, att få sig en riktigt god cappu, eller en sallad a la minute, och det är precis som det ska, och här i vårt andra hem, vårt vardagsrum, är en plats och tid för att stanna upp, mötas, andas och glädjas. Det är min dröm, vår dröm och vårt mål. Varje dag är vårt mål och vår dröm.

Imorgon är det dags för plåtning igen och denna gång bär det av till Värmdö och för tidningen Lantliv. Ingen dag är lik den andra! Varm kram denna junidag!

 

Tarzan är lika trött som oss och tror fortfarande att han är pluttisliten!
  
Råsaftexperimenterar! Denna blev supergod! Rödbetor, vattenmelon och grapefrukt
  
Kakel och hyllor på plats! Börjar kännas som ett cafe nu!:)
  
Några av mina tavlor ska hitta sin plats på väggarna också!

Marja som bakar gluten och sockerfritt kommer erbjuda sina bakverk hos oss! Vårt mål är att erbjuda så mycket ekologiskt som möjligt och utan tillsatser och inget vitt socker eller vetemjöl.

http://bakasockerfritt.se/

av -
730

I torsdags åkte jag till Bretagne för första gången, flög med Mia för första gången, som blev av med sitt bagage, med allt sitt smink, sina verktyg, och träffade Lars, fotografen för första gången, checkade in på Yves Rochers Eko Spa för första gången och fick uppleva detta spa, i Bretagne med dessa människor för första gången! En oas, mitt ute på landet, med kärlek till naturen, växterna, miljön och familjen. Med en vilja och med passion, att vilja förändra, förbättra och utveckla. När man tänker att det är ju inte alls konstigt egentligen, att jag är just här, just nu med dessa människor, i dessa möten i denna miljö. När en känsla finns inom mig, av att höra hemma, tillhöra, förstå, avslappnad och igenkännande. Njutandes av att slappna av genom att acceptera mig själv och samarbeta kreativt, känna gemenskap och glädje att tillsammans skapa något nytt, för första gången! När den där flowkänslan infinner sig och när soluppgången väcker skratten, skrattet och när vi ståendes, springandes i fältet med daggen, i långklänning, med morgonrock, med kameran och medvetenheten om att vi kanske väcker hela hotellet, och att det är helt ok, för vem vill missa en soluppgång som denna, på ett fält i Bretagne för första gången?!

 

http://www.lagreedeslandes.com/uk/acces.php
 
 
Hela teamet, förutom Lars Jansson, fotografen;)
  
Fantastiska Mia som fixar mig och stöttar!
  
Många skratt blev det!
  
Underbart att kunna jobba i morgonrock!;)
  
Fantastiska dagar med fantastiska människor! så tacksam och fylld av energi! och det behövs nu när vi närmar oss öppningen av Lilla Ekot!
 
Det havsgröna kaklet är på plats!
  
Och mässingsdisken är redo!:)
  

av -
880

Imorgon åker jag till Frankrike och La Gacilly. Där ligger Yves Rocher’s Eko-hotell-Spa och där ska jag tillbringa de kommande 3 dagar och nätterna.

I all renoverings, uppstart, starta eget, cafe och catering kaos så sätter jag mig på ett flyg ifrån, och mot något helt annat! Dagar av lugn, tid med mig själv, behandlingar, plåtningar, upptäckande av den franska landsbygden och den franska maten. Eko spa låter ju så passande på något sätt när jag tänker på vad vi vill med vårt cafe och våra mål kring den miljö vi vill skapa. Så jag ser verkligen den här lilla utflykten som precis den utflykt jag just nu behöver. En tid att landa, andas, reflektera, inspireras, känna och tillåta, med mig själv och för mig själv.  

http://www.lagreedeslandes.com/uk/acces.php

Vi provar oss fram för fullt med olika kombos och den här underbart gröna och goda vegansalladen hamnar absolut på vår meny!
  
Räkmacka a la Lilla Ekot kanske!? fortsätter prova och äta!!
  
Chokladrawbollar rullade i gojibärspulver
  
Onsdagens cateringuppdrag på No 18 office & lounge
  
Rawbollar i massor!!
      
Provade något nytt, igen, och det blev smaskens! Mörk chokladdoppade spirulinatoppar
  
Idag kom vår efterlängtade disk! Och den är precis som vi hade hoppats!
 

av -
746

Landat i soffan hemma igen, efter fyra dygn av full aktivitet och kreativitet!

Onsdagens första del bestod av sjukhusbesök med min vän och eftermiddagen hade jag planerat att stå och preppa i köket till torsdagens cateringuppdrag. När jag väl sätter igång att börja rulla tryfflar ringer telefonen och en mansröst frågar vart jag är?!? Och plötsligt kryper en igenkännande, lite smått obekväm känsla upp att jag borde inte alls stå i köket på cafeet och rulla tryfflar, utan jag borde befinna mig någon helt annanstans!! Men var?? Jo det får jag veta ganska fort och det är i Tallbo, och Ecke Hedbergs konstnärshem, ca 20 mil härifrån. Jag är den enda av alla konstnärer som inte är där och hänger mina tavlor denna soliga onsdag och imorgon är det pressvisning. Jag hade vid den här tiden påbörjat en, utav fem olika snittar, gånger ca 60 personer! Efter en tung och overklig förmiddag med min vän på sjukhuset och med insikten att jag hade glömt bort, inte förstått, kanske inte velat minnas att jag nu stod på fel plats och måste snabbt se till att förflytta mig till ”rätt” plats, 2 timmars bilåkande härifrån! Plus hänga tavlor och åka 20 mil tillbaks innan jag kunde sätta igång med förberedelser till catering! Så först grät jag en liten tår, kände mig lite besegrad och som en svikare, men sedan så tänkte jag att nu är det meningen att faktiskt allt detta skapande, kreativiteten i mitt liv ska ge mig, tillföra glädje i mitt liv, så då är det ganska enkelt egentligen! Åka på bilutflykt, mot skogen och det okända, lyssna på musik, prata och umgås! Hänga tavlorna, åka 2 timmar till och cykla tillbaks till cafeet på kvällen, sätta på lite skön musik, ta ett glas vin, andas ut och njuta av att skapa på nytt! Hela natten om så behövs! Och tänk att när jag känner efter så skulle jag faktiskt inte välja att göra det på något annat sätt! Så nu sitter jag här i soffan och reflekterar över de senaste dygnen och inser att cateringuppdraget var fantastiskt roligt och vi fick underbar respons, fredagen åkte vi återigen till Sandviken och stugan för att hämta våra älskade vovvisar, för att sedan ha vernissage i Tallbo på lördagen. Och allt har gått som det ska och är nu tillbaks i stora staden och ska sätta mig på cykeln för att fira Moa, som har sin möhippa idag och för att hon om någon vecka ska bli fru Segerfeldt! Tack Sam för att du stöttar mig!

 

Här kommer lite bilder från torsdagens cateringuppdrag! målet är att ha så mycket ekologiskt, och inga tillsatser, vitt socker, vetemjöl eller laktos.
  
Rawsalami gjord på fikon, pumpakärnor, solrosfrön, gula russin och chili, toppad med gorgonzolakräm och äppelsalsa
  
Ärtpesto på ekologiskt valnötsbröd
  
Citrus och aprikosbollar med serrano och granatäpple
    
Passade på att trycka en musmatta av min konst när jag ändå var igång! lite mer uppiggande att sitta vid datorn då!
  
Åker alltid och besöker Ånyomagasinet när vi är i Sandviken! Fyndade ny kökslampa till stugan!:)
  
Passade på att bli inspirerad på mer än ett sätt på vernissaget!
  
Mamma och pappa kom på besök till Tallbo och Tarzan och Vida blir så glada, även dem!
Mina tavlor hänger i den lilla Timmerstugan
      
Livsnjutaren Tarzan älskar som jag att ligga i solen!
 

P

av -
777

Vilken dag! Denna dag kommer jag aldrig glömma, dagen mitt i maj, när solen skiner och jag tittar på världen lite annorlunda, på nytt, när jag följer min vän till sjukhuset. Träden, himlen som tittar på oss från sjukhushissen, livet som lever där utanför och här står vi, tillsammans, rädda, oroliga, med så mycket i kroppen som bara reagerar, på minsta rörelse, ljud, doft och vad vi ser. Det snurrar i mitt huvud, jag känner mig yr, lätt på fötterna, känner knappt mina fotsteg. Förstår inte, att en solig dag i mitten på maj, skulle vi stå här, min fina, starka, modiga vän, titta varandra i ögonen och verkligen se varandra, mötas och dela denna oerhörda smärta. När läkaren förklarar, lugnt och försiktigt, att han har ett schema, en plan om hur de ska hjälpa och försöka ta bort det som inte ska vara i kroppen, det som förstör, bryter ner, genom att behandla med gifter, nya gifter för kroppen, och alla dess biverkningar. Och där sitter vi, tillsammans, och på något sätt, ganska tomma, och tittar på varandra och jag minns hur vår resa varit, med varandra, utan varandra och att nu spelar det ingen roll längre, allt som har hänt har hänt och nu är vi här, bredvid varandra, sittandes i stolen på det stora sjukhuset, med läkaren som vill hjälpa och min hand på min fina, starka, modiga väns rygg och idag är den första dagen för oss, för något nytt, för en förändring, för att titta på varandra, på världen med nya ögon, med tacksamhet och kärlek. Tack du starka, fina, modiga vän! Jag älskar dig! 

dagens meditationskort
  
det blev en eftermiddag i bilen, till Tallbo, vid Kungsberget och hänga tavlor till lördagens vernissage vid Ecke Hedbergs konstnärshem
  
underbar miljö, och all stress som funnits under dagen, försvann för en stund och jag kände mig ren, tom, varm av solens strålar
  
vernissage på lördag, kl.13-17
  
varmt välkomna till Timmerstugan!
  

Kärlek från mig! 

  

av -
755

De senaste dagarna har varit som en känslomässig tumult! En tsunami som svept över mig, i mig och utmanat mig! Var är uppåt, vart är botten, marken och vilken riktning ska jag välja? Mörkret och botten eller ska jag söka mig mot ljuset och nå marken ovanför vattnet, upp mot ytan och andas ut, simma till en trygg plats, ifrån virvlarna och suget i vattnet, det våta, det grumliga och det okända? Ibland så känns det som om att någon verkligen testar mig, prövar mina gränser, ideer om mig själv och andra och tänker att nu är det dags att rubba Jessicas lilla bubbla, pierca hål på den och se vad som händer? Är hon stark nog, vet hon verkligen vem hon är, vad hon tror på och att hon lever det liv hon vill leva? Älskar hon verkligen, på riktigt, väljer hon och är det hennes beslut, eller någon annans? Står hon stadigt, med ett lugn och trygghet, är hon verkligen så lugn som hon tror och öppen och sårbar? 

När människor i vårt liv, nära relationer som vi värderar högt, som vi känner tacksamhet över och kärlek till, när vi inser att bara jag själv i min egna värld har haft en helt annan känsla kring denna relation än den andre och att mina förväntningar bara suddat ut den sanna bilden, den sanna relationen. När jag satt ett värde, en förväntan på vad vänskapen betyder för mig och blir sårad på grund av dessa förväntningar när den andre har en helt annan värld och värde kring vår vänskap. Hur möts man igen eller hur släpper man taget? Vilket värde har denna vänskap för att fortsätta? Och varför ska den fortsätta? I dessa lägen är det enkelt att landa i sina mönster, gamla beteenden och göra det man vet. Jag, jag flyr, försöker undvika konflikt, uppriktigheten och att säga vad jag verkligen känner. Jag flyr istället, till tystnaden, undviker att mötas öga mot öga och väntar ut, väntar ut tsunamin och håller mig fast i något, kvar i det våta grumliga och okända och bara håller hårt och väntar på att vågorna, virvlarna ska stanna upp och lugnet ska komma. Denna gång, för att prova något nytt, ska jag, ta sikte mot ljuset och ytan, kämpa och göra mig hörd, ropa på hjälp och göra vad som behövs för att kommunicera, vilja känna och känna kraften av att vilja leva! 

Just nu går en av mina nära vänner igenom en otroligt tuff period i sitt liv och allt jag vill är att vara den vän som hon behöver just nu. Jag tar mitt ansvar över vår relation och är lyhörd, vaken, öppen och tacksam över vår vänskap. Jag känner så mycket kärlek och glädje över allt vi har delat och allt vi gått igenom. Och jag vet att vi kommer gå igenom så mycket! Min vänskap till dig är som ett träd, stora, starka rötter, många grenar, åt alla möjliga håll och en rejäl stam som står emot vatten och vind! Här vill jag att du ska kunna vila, uppe bland grenarna, bladen och blommorna! Känna dig lugn och trygg även om du har en tsunami inombords. 

Dagens meditationskort
  
Mamma och pappa hälsade på några dagar och hjälpte till att underhålla och älska vovvisarna
  
på fredagskvällen provade vi avsmakningsmenyn på Farang! jättemätta och underbart gott! Tyvärr blev vår vän matförgiftad så nu vet vi inte om vi vågar gå tillbaks!?
  
färg på väggarna och golvet nyslipat! nu närmar det sig!!
  
målar turkost i köket! älskar turkos som är kreativitetens färg och passar utmärkt i ett kök där kreativiteten ska flöda!
  
älskar tulpaner och älskar färg! dessa står vackra i parken nedanför oss och jag uppskattar varenda en av dem! tillsammans blir de en helhet!
 

av -
654

Min stukade fot har börjat läka, tack kroppen min, tack för att du visar mig, påminner mig om hur jag mår. Hur vi mår:) Tack Vida och Tarzan för att ni hjälper min kropp läka, tack för att ni vet. Ni grundar mig, målandet grundar mig, dansen grundar mig! Och påminner mig om att höga klackar inte grundar mig;) en dag i köket, provar mig fram i ingrediensernas djungel, ideer, fördomar, påhitt, myter, filosofier, om vad som är bra, dåligt, onyttigt, nyttigt, förebyggande, cancerframkallande, fettbildande…. Våra egna bubblor som vi lever i och vill blåsa ut, förmedla, dela med oss av! När vi hittat vår egen sanning om vad vi tror är bra för oss och nyfrälsta vill frälsa!

Jag vet bara att idag, har jag varit kreativ, mediterat på mitt sätt, i nuet, i köket, och känt marken, kraften i mina ben och fått nya insikter kring mina beteenden, mina mönster och befriats, ett litet tag, vaknat en stund och känt mig stark och fri och sann! Jag valde att gå ett litet steg, åt, mot det okända, mot mitt mörker och sökte hjälp, att få verktygen att möta mitt svarta. En ny fortsättning, en ny rutin, de kommande veckorna, att fortsätta vägen mot att hela, hela min kropp. En kvinna, inkännande, trygg och öppen, leder mig igenom, under, emot mig själv och hjälper mig hela min kropp. Skakigt, men det är dags nu… 

Målar till en utställning i Tallbo i slutet av maj. ”under blåbärsträdet”
  
”generationer”
  
”couple by water”
  
Besökte Mikas och bjöd på ”nyttiga” (enligt mig) morotskakor
  
experimenterar med färger även utanför måleriet, här är en grön råsaft gjord på kiwi, päron, gurka, spenat och avokado
  
nymålat! äntligen!!
  
Lchfbollar gjorda på mörk choklad och jordnötssmör
  
mangobollar gjorda på mango, aprikoser, kokos, cashewnötter och mandel
  
Tarzan tycker om ris, morötter och korv, äter inget annat just nu!
 

av -
870

Nu har vi, jag landat, i Sverige igen, efter en kort, intensiv, glädjefylld, känslosam, vrickad, minnesväckande och intrycksfylld helg i London. Att besöka platser, som jag besökte nästan dagligen under många år och att minnas mina år, min tid, alla de år som jag bodde, arbetade, pluggade, och levde mitt liv här. Minnen som plötsligt kommer tillbaks, som lagts åt sidan för ett tag, för att få vila och bearbetas. Och nu när de dyker upp känns helt ok, utan massa drama och starka känslor, utan finns där bara helt plötsligt med acceptans och förståelse, förlåtelse. Och jag behöver inte vara där igen, 15 år yngre och i samma känsla och tanke. Utan nu ser jag minnet på håll, och känner kärlek, sorg, tacksamhet, glädje och tackar för att jag faktiskt minns och att allt är precis som det ska. Och känner tacksamhet för mina erfarenheter och de beslut jag tagit i mitt liv och ångrar ingenting. 

körde hårdträning innan Londonresan som uppvärmning;)
  
Carro och Carro på tåget mot Victoria station
   

Jag och Sara redo att skynda till hotellet för ombyte och sedan snabbtaxi till Gaucho restaurant på Swallow street
 
Goda drinkar och god mat får oss att le så här mycket!
   

Efter en kvart på Cuckoo club så trampar jag snett i höga klackar i trappen! Vad gör man inte för att bli buren av dörrvakten till taxin??;)

Efter en dag av shopping och mycket promenader så var det bara att bita ihop, lite bandytejp och ett glas vin så var jag redo för en kväll/natt på dansgolvet igen! och herregud vad roligt vi hade!
 
Carro och jag på Gaucho
  
Lördagsbrunch i sköna Sloane square. Farmers market och prosecco provning
  
Hemma igen och målar inför utställning. Tarzan sover vid fötterna när jag står och målar. Hans kropp helar min stukade fot:)
  
Kärlek!!
 

av -
917

Imorgon åker jag till London! Mitt älskade fina London! Där jag bodde en stor del av mitt vuxna liv. Där jag formades på många sätt, letade efter mig själv och sökte svaren hos andra. Där jag utmanade mig själv, var hård mot mig själv och envisades med att stå stark, lyckas, visa vad jag kunde och jämförde mig. Tävlade mot andra för att bevisa för mig själv att jag dög, klarade av det jag förväntade av mig själv och ändå trodde jag kunde visa, bevisa mer! Och när jag ser idag, att den enda jag tävlade mot, var mig själv! Hur jag jämförde mig med mig själv och aldrig egentligen berömde mig själv, kände glädje och stolthet över mina prestationer. Om inte min glädje kunde kännas av dem runtomkring mig, kunde de verkligen egentligen glädjas med mig? Och hur jag lade över ansvaret på mina nära att jag ville bevisa, visa dem, att jag lyckades, dög, hade karriär, för deras skull och egentligen inte för min egna skull. Vilket fint påhitt och vilken enkel utväg, att lämna över det ansvaret, när jag egentligen borde sett mitt ansvar och känna efter vad jag egentligen själv ville. Känna med mig själv att jag är helt ok som jag är, var, och att allt skedde precis i den takt det skulle. Londontiden finns så nära mitt hjärta och imorgon får jag känna och ta på känslan igen, riktigt nära! Många minnen, många tankar och många känslor och jag ser att den tiden i mitt liv, gör att jag är där jag är nu, vem jag är nu, och jag vill inte vara någon annan, någon annanstans! 

sån himla skön känsla att slå sönder kakel!! skulle verkligen rekommendera denna aktivitet!
  
sakta men säkert börjar vi göra oss mer hemma i lokalen på Riddargatan
    
härliga stora fönster som vi kan öppna upp så inne blir ute och ute blir inne;)
 

på tisdagskvällen var Malin och jag inbjudna till Spegelsalen på Grand hotell och Borsa Vinis nätverksevent! Träffade inspirerande människor, särskilt Anette och Tuija från Lakritsfestivalen och konstnären Vincent de Montleau
   
det här är ju bara underbart! precis som vi vill att det ska vara! världens bästa ljudman och fina människa kikade förbi och kramades! tyvärr hade vi inget fika att bjuda på än!
  
cateringjobb är redan igång och idag hade vi lunchmöte gällande ett nytt spännande samarbete med denna lokal! låååånglunch i solen och ett glas vin gjorde att kreativiteten spirade!
    
denna kväll blir det att experimentera inför nästa cateringjobb. mango och nötbollar med rostade pumpakärnor med eller utan serranoskinka
 

av -
687

Balsam, bomull, bubbelskum för själen min! Stugan, Sam, Sarala, Vida, Tarzan, svanarna och de sjungande fåglarna. Mamma och pappa som bjuder på god mat, promenader på Körsön, blåst, moln och plötsligt, en sol, som värmer och som smeker min hud. Vattnet som glittrar och blad som ska krattas. Bubbel som släcker törsten och som öppnar upp för samtal, samtal vid sanningens bord, i det lilla blå köket, sanningar och samtal och dans till musik, som väcker känslor, minnen och tankar. Tack för en skön, enkel och njutningsfull helg! Tack stugan, tack Karin, tack mamma och pappa, tack Sam och tack Vida, Tarzan och svanarna! Tack solen och tack löven! 

Tarzan älskar att åka bil med morfar
  
Husse och Tarzan sover middag
  
Älskade Karin Sarala hälsar på i några dagar och vi mår gott tillsammans! Tack!
  
Saralas installation av Lilla Ekot (framåt småtimmarna)
  
Annis och Kjell hälsar på med vattenskotern
  
Sam är riktigt risig i håret;)
  
Tarzan föredrar boll framför pinnar
  
mycket fikapauser och vila
     
Underbara svanar! Hade förberett med mycket bröd denna gång!
  
Tarzan klätterhund!
 

av -
618

Jag tror att jag har haft det svårt med att bara satsa, vara total, gå hela vägen, satsa fullt ut! Att släppa alla mina gränser, försvar, gamla ideer om mig själv och falla, helt enkelt, falla in, ner, upp in i det okända! Falla in i kärlek, falla in i tillit och falla in i hopp. Jag har alltid haft en plan b eller plan c, utifall, bara för att, tänk om… Och mina nja, kanske, men, om har alltid lämnat kvar en del av mig någon annanstans. Jag har inte riktigt varit närvarande. Jag har inte riktigt orkat, inte riktigt varit där, lyssnat, sett, tagit in det som finns kring mig. Att känna och se, på alla de nivåer, med alla de sinnen och med mitt öppna hjärta, får mig att vakna, se livet så enkelt som det är och känna tacksamheten för denna dag, dessa möten med människor, med den blomstrande våren, med vovvarna, med djuren. Vilket samspel och vilken kraft vi har inom oss! Och Tack, Jon-Henrik Fjällgren för att du delar med dig av just detta! http://open.spotify.com/track/54vaQEvMUZQdUJfArbbqXi

 

Tarzan är som en katt och älskar att klättra överallt! nyfiken liten upptäckare, sprider glädje, kärlek och älskar att springa fri!
  
Denna vackra erfarna soffa söker nytt hem! den som hämtar den på Riddargatan 20, får den!
  
Utanför cafeet möts vi av vackra blå nyanser, himmel, djur, människor och natur i samspel! Tarzans första möte med hästar!
  
Min mamma imponerar som vanligt med sina bakverk! Tur att hon går i pension snart så att hon kan komma och baka hos oss på Lilla Ekot!:)
  
Idag sa jag hejdå till min lägenhet och ett nytt kapitel börjar
  
Westermark Anjou bjöd in till en nätverksträff och Astrid Lindgrens barnbarn Malin Billing föreläste
 

av -
1161

Dagar, kvällar och nätter passerar. Jag försöker stanna upp och ta in, ta in allt som sker runtomkring mig, i mig, med mig, med andra, med oss. Alla upplevelser lägger sig i mig, samlas i mig och bildar ett minne, en erfarenhet, en känsla. Jag har så många ideer om mig själv, och om andra. Och självklart vill jag inte vara dömande, tycka och tänka och tro något om andra, utan mitt mål är att vara öppen, nyfiken och bli överraskad av andra! Och tänk om jag kunde ha samma inställning med mig själv!? Inte döma mig själv, utan vara öppen, nyfiken och bli överraskad av mig själv! Släppa kontrollen av mina förväntningar kring mig själv och istället invänta nästa erfarenhet, upplevelse och händelse med ett stort varmt öppet välkomnande! För vad många ideer, tankar jag tror att jag är! ”Dåligt tålamod, dålig på att laga mat, stressotålig, lat, borde träna mer, borde måla mer, borde vara mer social, gör inte tillräckligt mycket, rymmer bort i tv-tittande, pratar för mycket, är för tyst och ointressant, egoistisk och tänker bara på mig själv, glömmer bort mig själv och rymmer från mig själv och fokuserar på andra..

Varm kram och kärlek från mig! Här kommer lite bilder från de senaste dagarna! 

varje dag går vi genom humlan till cafeet på Riddargatan! Vida och Tarzan kan nog snart vägen utantill!
  
mycket att rensa och städa undan! till och med stolstädningen kan bli till en konstinstallation! vårt mål med detta cafe är ju faktiskt att vi ska skapa och ha roligt! glädje i det vi skapar!
  
kan vara riktigt skönt att få riva och slå sönder saker! ilskan finns där om vi bara tar fram den!
  
lördagen var tjejig, kvinnlig och feminin! middag hemma hos Maria Aspenbom och samtal, skratt och gråt och en massa massa dans innan sängdags!
  
måndagskvällens varma sallad. provar mycket nu och experimenterar! blev oerhört gott! spenat, savoykål, champinjoner, tomater, chevre, pekannötter och kronärtskockshjärtan
  
just nu tittar vi varje lediga stund på In treatment, sååå bra!!
 

av -
2101

Många dagar på rad nu som varit fyllda av tidsförsvinnande möten och träffar och när jag igår kväll landade på rumpan i soffan och först förstår vad som hänt! Att när jag tittar på mitt nya visitkort, så står det Cafe Lilla Ekot och inte bildterapeut/scenograf. Ett nytt kapitel har börjat och jag har låtit sidorna i boken bara bläddra på! Jag har inte vikt sidan, lagt i bokmärket, jag har bara fortsatt bläddra, blad för blad, med fortsatt nyfikenhet, spänning och tillit. Dessa blad har varit helande. De människor som kommer in i mitt liv och stödläser ibland, högläsandes och med entusiasm och samma nyfikenhet, tack! Jag vet fortfarande inte hur nästa sida ser ut, och jag har inte läst de sista sidorna heller, och omslaget ser ut som det alltid gjort. 

Nedan kommer lite bilder från vårt premiärcateringuppdrag för Jaber på Strandvägen 9

         

Överväldigade över den positiva responsen och otroligt glada över att ha klarat av vårt första jobb! Vi kommer sätta igång med renovering efter valborgshelgen och hoppas på att öppna 2-3 veckor efter. Adressen är Riddargatan 20, i Stockholm och vårt cafe heter Lilla Ekot.

 

Provsmakar för fullt från olika ekologiskt inriktade leverantörer
  
  
Senaste badmodet från KappAhl. Plåtningen är från i höstas , Palma och det var otroligt roligt! Världens härligaste team!
  
Älskade Vida! Hon är som en klok gammal själ och finns alltid vid min sida. Hur kan man säga nej till den minen??!
 

av -
937

Ibland så är det svårt att sätta ord på saker och ting. Jag känner själv hur jag krånglar till det i mitt huvud och börjar nästan på något sätt manipulera mig själv. Tankar som blir till ord och som blir till någon slags sanning. Jag kan känna att det varit en bra ursäkt dock när jag låtit bli att prata och bara lyssnat, övertalat mig själv om att det blir bäst om jag är tyst och inte säger något alls. Det känns också enklare då jag inte får samma ångest eller oro att ha sagt för mycket. Men kör jag då över mig själv istället, kväver de ord som mitt huvud egentligen vill få ut, och dela med sig av? Vänder jag dem inåt istället och stannar dem någonstans i min kropp? Så många erfarenheter som jag har av att känna att” åh vad skönt det var att faktiskt sätta ord på hur jag kände” och även att det inte var så farligt att öppna upp och vara sårbar och stå upp för mig själv som jag trodde. Mina katastoftankar kring den andres respons var inte sanna och jag får bekräftat återigen att mina tankar inte behöver vara sanna. Jag har alltid tänkt att ord inte varit något som jag är bra på och istället uttryckt mig mer i mitt målande/skapande. Nu vet jag att mina ord duger lika bra som någon annans och jag kan inget annat än att ta ansvar för dem. Och vad jag inte kan göra är att styra och ta ansvar över mottagaren och dennes respons. 

  Fredagens middag blev låååång och lite nattsuddig;) men det var det värt! Här med Jessica Couet och Thomas Norström

     Lördagsmys med 3 små vovvisar! Tarzan tyckte det var så härligt att få vara nära lilla Phiphi!

  Nu börjar det närma sig, förklädena är här och på onsdag kör vi vår första catering på Strandvägen 9

  Citron och lakrits rawbollarna gick fort åt under lördagens middag! Så bra att kunna låta våra gäster vara vår testpanel. Konjaken var tyvärr lika god, så söndagen var inte så kreativ!

 

av -
736

Igår var en fullspäckad kreativitetens dag! Började med ett skönt träningspass. Sedan var det dags att färdigställa menyn för kommande onsdags event på Jaber på Strandvägen. Höganäsgruppen bjuder in till vernissage och vi (Lilla Ekot) står för tilltugget. Ska bli så roligt att skapa en matinstallation! Har trädgårdstema, ekologiskt och nyttigtheter! På eftermiddagen lyckade jag tajma in ösregnet när jag cyklade till Strandvägen och Jaber för att prova kläder till kvällens modevisning. Uppfriskande och oerhört snabb cykeltur kan jag lova! Modevisningen var i Solna, i MINIs showroom. De hade ordnat ett lyxigt event för nätverket 4 good, så det var nog över 200 kvinnor på plats. Jag visade kläder för Jaber på Strandvägen. Hade enkelt kunnat tagit med mig alla plaggen hem:) 

Middagen blev även den en mini;) en mini kräftskiva och ett gott vitt vin. Sedan blev det In treatment boxen och sängen! 

Have a fabulous weekend!! 

DKNY och Alexander Mcqueen var några av plaggen jag visade
  
Fanns även mycket kläder med färg:) Love forever visade sin senaste kollektion
  
DKNY style
  
Finemangmiddag en torsdag som denna!
  
Vackra blommor från Sam
 

av -
721

Vaknade till solsken! Och såg en endaste klarblå himmel. Denna dag är här och möter mig, tar emot mig och det som är jag!

Efter en natt fylld av drömmar, lätt sovandes och kryp i kropp och knopp. En sådan där natt när det är svårt att hitta lugnet, tyngden i madrassen och tankar snurrar, resonemanget fyller huvudet och lösningar känns så långt borta. Och jag vaknar till slut, helt slut och tung i min kropp, stel och utan energi. Och så är den bara där, solen och den fantastiskt vackra blå himlen! Jag bara älskar himlens alla blå nyanser, från morgon till natt! Och sakta men säkert vaknar min kropp, till liv, och jag tar ett djupt andetag och tackar livet och existensen för ännu en dag här på denna planet!

Slutkörd, trött och låg, full av energi, lycklig och tacksam, allt detta går jag igenom dag och natt. Och som en gammal lärare till mig brukade påminna mig om; bakom molnen finns alltid solen!

Varma soliga kramar!

Dagens två meditationskort

  

Besökte Posh living och inhandlade rekvisita och uppläggningsfat till nästa veckas catering uppdrag
  
Det blir fokus på ekologiskt, trädgård och massa massa färg!!
  
Provar något nytt och hänger upp mina egna tavlor hemma
     

av -
1295

Med kärlek till mig själv så sker även kärlek till min egen kropp. Då, helt naturligt, tar jag hand om min kropp, respekterar min kropp och lyssnar till min kropp. Jag stoppar inte i mig sådant som min kropp inte vill ha, jag känner om min kropp vill röra på sig, dansa, hoppa, springa eller bara vila. Jag inser att mina tankar oftast inte är sanna och att mitt ego kämpar över att ha kontrollen. Att prata om detta kanske är ganska enkelt, att forma orden och meningarna genom mina tankar, men att verkligen känna denna sanning, för mig, är något helt annat. Att kunna förmedla, dela med mig av min sanning och min upplevelse i min kropp är så mycket svårare, och det enda jag kan göra är att vara, känna och lyssna. Därför har jag förr valt för mig enklare utvägar; genom att fokusera på någon annan, försöka hjälpa och känna in någon annan. En enkel utväg för att slippa känna och vara med mig själv. Och i detta fokuserande på att hjälpa andra, tappar jag mig själv, går in i dömande kring andra och inser att det är ju egentligen mig själv som jag dömer. Mina relationer blir som min spegel av mig själv. 

Efter år av destruktivitet mot mig själv, med mig själv och min kropp. Dömandes, missnöjd och sökandes efter enkla utvägar genom att fokusera utåt, mot andra så har jag äntligen efter många års inre resande och nyfikenhet brutit uråldriga invanda mönster. Jag helt enkelt tappade lusten och suget att fortsätta göra illa mig själv. 

Närhet och healing
 
Senaste hemmagjorda vaniljgranola favvon!

Vegetariska vårrullar in the making
  
Blev fantastiskt gott med lite mangodipp och sesamdipp till!

  

snart kommer mer badmode från KappAhl! Detta plåtades i Palma i november:)
 

  

Följ oss

269GillaGilla
214FöljareFölj

Senaste inlägg

1108
Du som följde min blogg här på Magasinet Kvinna och undrat vart jag tog vägen, kan följa min nya blogg på topphälsa.se Vi ses...

annons:

Pin It on Pinterest